Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
mannen vände sig mot Lotta, och i detsamma sade
frun: ”mamsell Åkerlind, vår guvernant — baron Wilde
från Stockholm.” En glödande purpurrodnad göt sig
vid dessa ord öfver guvernantens ansigte; baron Wilder
det var hennes brors vän, sonen till honom, som
hennes far välsignat i sin sista stund.
Man har varnat för faran att låta ungdomen läsa
romaner, men man har alldeles misstagit sig hvarför.
Man säger, att det är skadligt att låta den läsa
berättelser, i hvilka kärlek utgör hufvudföremålet; det
kan till en del vara sant; men kärleken vaknar utan
alla romaner; den är en naturkraft, som måste blifva
verksam förr eller senare, om ej i en, dock i en
annan form, men likväl alltid som kärlek. Den
romantiska kärleken, den nämligen, som egentligen skulle
utbildas genom läsandet af romaner, är åtminstone
renare och mera ideel än den råa känslan, som
vaknar i ett sinne, som förut ej fått genom diktens
spe-gelfäkteri öfva sig att bekämpa den skälmska fienden,
som lik en olydig vasall innehar centralfästet för sin
egen räkning och låter förståndet och alla våra
klok-hetsregler stå utanför.
Men faran af romanläsning ligger deri, att man
framför allt vill i sådana skrifter framställa det sköna
på bekostnad af det sanna, liksom det ej låge nog*
mycket skönt, nog mycken omvexling i menniskolifvet
som det är, utan att det måste vidare smyckas af en
författare. Det förefaller som att man här gjorde sig
ett lika onyttigt besvär, som att pryda en blommande
rosenbuske med artificiella rosor eller att gjuta
välluktande olja i kalken af en orangeblomma. Det är
denna öfverdrift, som skadar det unga sinnet; det lär
sig att fordra, att den enkla granen, som så
majestätisk höjer sin pyramid öfver småskogen, skall vara
behängd med russin och krakmandel och uppfyld med
ljus, liksom julgranen var; det lär sig att fordra af
lifvet mera än det han gifva, och annat än det bör
gifva. Men talar romanen sanning, så kan det ej skada
att läsa den, mera än att läsa hvardagshistorierna
omkring oss, se gången af våra vänners och våra
grannars öden.
De Lafontaineska romanerna hade i hög grad detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
