Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var nu dubbelt skön, ty den hastiga gången
hade jagat en starkare rodnad på hennes kinder.
”Jag är lycklig, att träffa en likstämmig själ, då jag
här går och njuter af den höga naturen; det är en
skön afton”, så yttrade baronen då han märkte
mamsell Åkerlind. ”Ja, i sanning skön”, svarade hon och
kastade en blick utåt sjön och de mörka löfmassorna,
som stego upp på andra sidan. ”Jag vet”, sade
baronen, ”att ni är ensam här i huset, ensam känslig
för det goda och sköna, lider ni icke? ni har ju
förtroende för en vän till er bror — förlåt mig, mamsell,
jag borde icke nämna detta namn, det sårar er känsla.”
”Nej, visst icke, herr baron, det väcker blott upp
min tacksamhet för kanske hans enda vän.”
”Säg ej så, mamsell”, sade baronen med liksom
bruten röst, ”om jag kunnat rädda honom, o! huru
gerna hade jag ej velat det; men, mamsell, jag har
så mycket att säga er; har ni förtroende till mig?”
”Ja, herr baron, jag tror er”, sade flickan med
en lätt darrning på rösten, ”ni var min brors ende
vän, min far välsignade er i sin dödsstund — en
dö-endes välsignelse tränger till himlen och derifrån åter
till den välsignades hjerta — jag måste tro er.”
”Ack så lyckligt”, sade baronen, ”ni tror mig då;
nå, mamsell, om jag vore dåraktig, om jag sade er
något, som ni kanske vet förut, men som jag ej borde
säga er efter en så kort bekantskap, vill ni lofva mig,
att ni hvarken skrattar åt mig eller fördömer mig?”
”Hvad vill ni säga?” frågade Lotta helt kort,
emedan hon tyckte sig finna en omisskänlig likhet
mellan baronens och kommerserådets ingress.
”Ni frågar så iskallt”, sade baronen, som fann att
han höll på att förlöpa sig; ”ni frågar så iskallt”,
yttrade han om igen, ”har ni då ingen vänskap för
mig, endast vänskap?”
”Jo, herr baron, jag vill vara er vän”, yttrade
flickan, ”liksom ni varit min brors.”
”Nå väl, jag skall då säga er”, sade baronen ännu
osäker, om han skulle våga sig åstad eller icke, ”jag
skall då säga er allt. Ni vet att jag är baron, jag
har tusende gånger förbannat detta tomma företräde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
