Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nå väl, mamsell då, vill ni höra det jag vill säga
er?” frågade baronen nästan vresigt, då han mötte
så många hinder i vägen.
”Ja mycket gerna”, svarade flickan glädtigt,
emedan hennes romantiska känsla svalnat betydligt under
baronens jagande efter effekt; hon tänkte väl ej
egentligen så, men det var något inom henne, som likväl
sade henne, att baronen höll på med en utanlexa, och
hjertat lär sig inga sådana; vänskapen och kärleken
äro de sämsta lexläsare i verlden.
”Jag måste tala”, återtog baronen, som redan såg
den hvita gaflen af slottet framskymta mellan träden
och således måste skynda; ”jag skall tala: flicka!
outsägligt ljufva flicka, jag tillber dig! — jag har sagt
det, mamsell”, tilläde han med blygsam röst, ”döm
mig nu.”
”Herr baron”, svarade Lotta allvarsamt och
stannade, ”jag hade väntat att ni skulle bära aktning för
er olycklige väns syster, för en stackars flicka, som
har ingen i verlden utom en gammal fattig mor, som
har intet stöd, ingen vän, utom Honom, som bor
deruppe. Jag hade väntat”, återtog hon och hemtade
djupt efter andan, ”att ni skulle bära aktning för mig,
men, herr baron, — men —”
”Ni tror mig ej?” sade baronen i en nästan lika
högtidlig ton; ”nå så vet: äfven jag är en främling i
verlden, som ej eger hvarken förmögenhet eller makt
utan blott en gråhårig far, som älskar mig, en far,
som snart faller undan, och då står jag ensammare
än ni i den hvimlande verlden. Ja, mamsell, håna
mig icke, håna ej, misskänn ej den heligaste af mina
känslor — välan, mamsell Åkerlind, stöt mig tillbaka,
jag skall tiga och lida, men gör det ej af misstroende
och förakt.”
”Hvad vill ni då?” frågade Lotta och såg honom
forskande in i ögat.
”Hvad jag vill, sköna flicka!” utbrast baronen,
”jag vet det ej sjelf, men jag älskar er, jag tillber er,
mera kan jag ej säga.”
”Kan ni svärja det der vid Gud, som ser oss?”
frågade Lotta, med samma misstroende blick fästad
på baronen.
Guvernanten. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
