Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, inför Gud. som ser oss och blickar in i vårt
hjerta, jag älskar er in i döden.”
”Det är då sanning!” suckade flickan med en
onämnbar känsla af på en gång glädje och
öfverrask-ning, ”det är då sanning; ja, vi skola vara vänner.*
”Vänner!” upprepade baronen, ”säg blott en gång:
jag älskar dig — säg det, och jag är den lyckligaste
på jorden.”
”Nej, jag säger det icke, jag bör ej säga det”r
yttrade flickan, något förvirrad af baronens häftighet.
”Men ni tänker det, ni känner det i ert hjerta”,
ropade baronen, ”tack, älskade Lotta, tack för mitt
lif. Men”, tilläde han långsammare, då Lotta gjorde
min af att gå framåt, ”men säg mig, Lotta, huru
skola vi träffa hvarandra?”
”Behöfs väl det, då vi dagligen se hvarandra, och
som jag hörde blef baronen qvarbjuden öfver
sommaren af herrskapet; ni blir ju qyar?”
”Baron och ni, så främmande, Lotta!” yttrade
baronen förebrående.
nDu blir ju qvar”, rättade Lotta.
”Ja, en liten tid, jag måste till Stockholm för att
rangera åtskilliga saker, — men träffa dig måste jag.
I morgon går jag ut på jagt, jag återkommer denna
vägen, du går ut — gör du ej det? vi skola bygga
planer för framtiden.”
”För framtiden”, upprepade Lotta utan att tänka
derpå, men en hel sträcka af små genremålningar ur
en lycklig framtid stod framför henne så tydligt, och
främst deribland hon sjelf i sin älskades famn och
hennes mor utsträckande handen till välsignelse öfver
dem begge — och de öfriga —
”Vi skola öfverlägga — ja, gå på jagt”, svarade
hon ändtligen.
”Du väntar mig i den kinesiska pagoden?” frågade
baronen.
”Ja. God natt, god natt!” sade flickan och sprang
ifrån honom in genom grinden till trädgården, dit
baronen ei vågade fölia henne, af fruktan att bli sedd
från slottet.
Baronen stod en lång stund och såg efter henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
