Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man under Björkvik, Fridkullen; kanske han känner
till Fridkullen?”
”Ja visst, det ligger så vackert vid sjön; det är en
god gård.”
”Ja visst, men ingen gård är god, då man måste
gifva allting ifrån sig till herrskapet och arbeta för
intet”, yttrade qvinnan.
Majoren tystnade, han blef förlägen att hans vän
Malmesköld skulle höra sådant; men denne bröt
tystnaden och sade: ”Men major Ankarklo är ju en
hederlig karl och beskattar visst icke sitt folk så hårdt.”
”Ja, det kan väl vara, men ser ni”, svarade
hustrun, ”han sköter aldrig sitt, utan låter inspektoren
göra som han vill, och på det sättet blir folket på
godset utfattiga och olyckliga allihop; ja, ja”, fortfor
hon, ”vi hade allting bra fordom under hennes nåds
fars tid, men sedan vi fingo majoren, blefvo vi med
hvarje år fattigare.”
”Men hvarföre klagar ni ej för majoren sjelf?”
yttrade denne, som i tysthet var nöjd med att mörkret
hindrade hans skamrodnad att synas; ”ni kunde ju
klaga för majoren sjelf.”
”Huru skulle vi det, då han aldrig är hemma, och
hvem skulle våga det, när han aldrig bryr sig om
annat än sina egna nöjen? —- nej, det ginge icke an, då
blefve man förföljd in i döden af inspektoren, som
alltid hittar på råd att förstöra folket.”
”Är du ensam med detta barnet?” frågade
majoren efter en stunds tystnad.
”Nej, det är jag icke; der ligga tre till der borta
i vrån vid ”getketten”; det är godt att de få sofva,
ty de hafva icke fått någon mat i går.”
”Hafva de ej fått mat?” frågade majoren, och en
samvetsånger intryckte en törngadd i hans hjerta —
”hafva de ej fått mat?”
”Nej, nej, ingen mat; hvad skulle jag väl gifva
dem? det enda, hvaraf de lefvat, är lite getmjölk, men
hvad förslår det? också greto de i aftons och jemrade
sig, ända till dess de somnade.”
”Vi hafva mat i våra skjutväskor”, sade majoren;
”väck upp barnen, eller tyst, tänd upp litet eld i spi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
