Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner och roa sig, under det att kanske hela familjer
gingo under af elände. Han kom till denna kunskap
på en jagt, som han gjorde i sällskap med sin vän
Malmesköld. Det var sent en qväll, och de voro långt
hemifrån; då beslöto de att söka ett hviloställe i den
första koja de anträffade. Sent om aftonen sågo de
rök uppstiga mellan träden, och snart låg der ett slags
menniskoboning framför dem. Det var en liten
eländig koja af rundtimmer och täckt med torf, som låg
i en skogsbacke, nästan bortgömd af enbuskar och
rishögar. De begge jägarne stego in, månskenet stack
in genom ett litet fönster, likt en silfverpil klyfvande
mörkret som herskade derinne, och belyste spiseln,
vid hvilken en qvinna satt sjungande för ett skrikande
barn en af dessa folkmelodier, hvilkas klagande
molltoner äro så utmärkande för Nordens allvarliga
folkstammar. De begge jägarne förorsakade vid sitt
inträde någon förskräckelse hos qvinnan, som sprang
upp och stälde sig midt framför dem och frågade:
”Hvad vill ni, säg hvad ni vill så här midt i natten?”
Ankarklo berättade nu, att de voro jägare, som ej
kunde hinna hem på natten och som voro trötta. ”Ja
så”, yttrade qvinnan, utan att i mörkret kunna
urskilja deras drag, ”sitt då ner så länge på bänken vid
dörren.” Vandringsmännen satte sig der, och snart
började Ankarklo att inlåta sig i samtal med qvinnan,
som åter satte sig ned på spiselhällen och börjat
sjunga sin klagande sång för det gråtande barnet.
”Är barnet sjukt?” frågade majoren medlidsamt.
”Ja, mycket sjukt”, suckade modren och kysste
barnet på pannan.
”Bor du ensam här i stugan?” frågade majoren
vidare.
”Ja”, sade hustrun, ”jag har bott här efter min
man, som bygde stugan och som dog i fjol.”
”Du har således ej alltid bott här”, sade majoren;
”hvarifrån är du?”
”Jo, från Björkvik.”
”Från Björkvik?” upprepade majoren och spratt
upp från sin bänk; ”hvarföre blef du ej qvar der?”
”Vi fingo icke”, sade hon; ”vi egde ett litet hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
