Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu? Han kan vara så bra han, som någon annan af
de långhalsade och svafvelstickbenade herrarne, som
rättnu ett år kuskat hitut och förderfvat hela
reservlagets hästar.”
Nu satte sig den lilla familjen i god ro och
öfver-lade om framtiden, under det att löjtnanten fick ”torka”
derinne i majorens kammare. Sanningen var, att
majoren sjelf nästan önskat att det så skulle gå.
Den der glada mågen anstod honom väl; men,
gudbevars, majoren skulle vara så förbålt förnuftig och
satte på sig procentaremanér och räknade ut sin dotters
lycka efter sin tillkommande mans förmögenhet, och
då stod det ej väl till med löjtnanten. Majoren stridde
således ej så mycket för egen räkning mot saken, som
ej fast mera som en kämpe för det rätta faderliga
förståndet, som han tyckte han vid detta tillfälle måste
visa. Och nu, då han riktigt nog visat att han var
en förståndig far, som pröfvade, innan han gaf sitt
samtycke, tyckte han sig hafva uppfylt allan
rättfärdighet och var glad åt att få den der spillevinken till
svärson. Han och löjtnanten voro blott olika upplagor
af samma karaktär, de skulle trifvas bra tillsammans.
Svårigheterna voro öfverstökade; men nu skulle
saken krönas med en liten rolighet, hvarför också
majoren strängeligen förbjöd hustru och dotter att nämna
eller låta med miner eller vinkar förstå, att frågan
hade aflupit så till allas nöje. ”Inte förr än jag säger
till i afton”, sade majoren, ”tyst till dess.”
Nu återgick han till sin löjtnant, som helt
tankspridd satt och läste i Lefréns mästerliga afhandling
om krigsväsendet. Han blickade hastigt upp ur boken
och såg majoren der med ett olycksbådande allvarligt
ansigte. Ögonbrynen voro starkt sammandragna och
de runda läpparne utskjutna i strutform; han såg
betänklig ut som en nämdeman.
”Nå, herr major?” frågade ynglingen.
”Jo, flickan har ej tänkt på er”, sade denne, ”ni
har sprungit med limstången, men det gör ingenting;
emellertid torde ni finna, att ni bör resa i morgon —
i dag är det för sent.”
”Och detta är ert allvar?”
”Ja visst, herr löjtnant, saken är klar för mig, ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
