Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om sådant der, liksom jag vore en af edra stallbröder
och icke en, som ni ämnade till svärfar.”
”Ja, herr major, jag är uppriktig — jag vill ej
bedraga er, jag bekänner mina fel, de äro många;
men jag älskar Adelaide, jag älskar er, herr major,
icke derföre att ni är Adelaides far, ty så romantisk
är jag icke, och ej heller derföre att ni är rik, ty så
egennyttig är jag icke — utan helt enkelt emedan jag
tyckt mig finna att ni är en hederlig, en god
menniska; en sådan, som jag med Guds hjelp sjelf skall
blifva med tiden.”
”Ödmjuka tjenare, ni är rätt uppriktig”, sade
majoren.
”Jag vet att ni håller af mig, det vet jag, herr
major, att ni vill mig väl, att ni icke har hjerta i
bröstet att skjuta mig ifrån er. Jag gick derföre
temligen trankil till er och tänkte att vi skulle tala som
ett par karlar, öppet och utan krus, det hafva vi också
gjort. Nå, herr major, säger ni ja?”
”Jag skall betänka mig”, sade majoren, ”sitt qvar
här inne, medan jag går in till fruntimren och talar
förnuft med dem.”
Majoren gick och löjtnanten satt nu der i sina
penséer och visste ej, om det skulle gå väl eller illa.
Hela hans frieri stod något vacklande, emedan Adelaide
icke sagt ett enda ord, hvarken ja eller nej, utan
förhållit sig så, att hon gifvit ynglingen tillfälle att ana;
men huru säkert anar icke en ung löjtnant, som är
kär i en vacker fröken?
När majoren kom in till damerna satt Adelaide
bredvid sin mor, de hade begge gråtit och modren
höll sin dotters hand i sin, fästande sitt kärleksfulla
öga på hennes brinnande kinder. ”Det var en vacker
historia jag fått höra”, sade majoren, ”nå, Adelaide,
är det som han säger?” Adelaide började åter gråta
och lutade sig mot sin mor.
”Ja, käre Gustaf, så är det”, sade modren; ”hon
älskar honom, älskar honom innerligt, hon har sagt
mig allt.”
”Jaså”, sade majoren, som på en gång tycktes
återtaga sitt vanliga jovialiska lynne, ”nå, låt då bli
att gråta, du skall få honom, Adelaide — är du nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
