Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att man utgaf honom för hennes bror, likaledes att
herr Stainhofer hade mördat eller något dylikt och
måst rymma landet; vidare att han suttit på galererna
och der lärt sig de vidunderliga tonerna, som nu lefde
i hans instrument, med ett ord, man hade utsmyckat
historien så godt som möjligt på det sätt, som ett
flitigt läsande af Eugéne Sues och Souliés romaner gaf
vid handen. Det oaktadt fortfor den underlige herr
Stainhofer eller, som man äfven kallade honom, den
”förlorade sonen”, att gå ut och in hos major
Ankarklo. Och kommerserådinnan Knööl, mamsell Gallstén
och hela det kotteriet kunde ej begripa, huru ”den
heliga majorskan” kunde tillåta sin guvernant ett så
öppet sjelfsvåld.
Hvad skall väl verlden säga? ropade hela verlden,
utan att en enda kunde svara på frågan.
Ändtligen var Lotta åter frisk och majoren afreste,
åtföljd af Georg, som nu beslutat sig att återse sin
mor, det måtte kosta hvad det ville. Han ansåg detta
möte nästan som en penitens, för att aftvå sin skuld,
det plågade honom och han tyckte, att han borde
genomgå allt, för att försona det hans ungdom och
oerfarenhet brutit.
Sedan man några dagar hvilat ut på Björkvik,
reste han och Lotta till Witomta stom, till den gamla
modren, som ej anade något om, att hennes Georg
var så nära, den kära sonen, som hon aldrig glömde
i sina aftonböner, oaktadt hon trodde honom död
längesedan. Det var en solrik sommarafton, då vagnen
stannade framför den lilla bygnaden, der de begge
gummorna bodde i frid och endrägt. Lotta gick in
och mötte sin mor i dörren.
”Ack se, Lotta”, ropade gumman; ”ack, herre
Gud! det var längesedan du var hemma hos mig,
hela åtta eller tio år sedan — kors, hvad du har
blifvit stor! men Gud bevare hvad du har blifvit mager
och blek, och du är bara barnet.”
”Jag kan just ej säga det”, svarade Lotta
småleende, ”jag är tjugunio år gammal.”
”Jaha, det var sant”, sade gumman; ”kom nu in
till ma bonne, som alltid läst för mig dina franska
bref — in i mitt rum kan du icke gå, ty der håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
