Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag på att färga garn, löfgult, du kan tro det blir
vackert.”
Georg qvarblef vid vagnen, han ville ej komma
in, förrän Lotta gaf honom ett tecken, då hon
förbe-redt modern på hans ankomst. Knapt hade Lotta
hel-sat på ma bonne och kommit de begge goda
gummorna i ro, förrän hon började leda samtalet på Georg.
”Huru längesedan”, frågade hon, ”är det Georg
reste från oss?”
”Åh! Lotta lilla”, svarade modern, ”tala ej om
honom, det var väl omkring femton år sedan, eller
fjorton, jag mins icke så noga; ja han är väl
längesedan död och begrafven.”
”Nej, min mor”, återtog Lotta och darrade på
rösten, ”jag kan kanske säga till er, min mor, som
Frälsaren sade till höfvidsmannen: Din son lefver.”
”Åh nej, Lotta lilla!” suckade modren, ”det kan
du icke säga.”
”Men, min mor, jag kan säga det, Georg lefver”,
yttrade dottern och reste sig upp; ”skulle min mor
gerna vilja återse honom?”
”Ja visst, mitt barn.”
”Skulle ni ej blifva upprörd, om ni träffade honom?”
”Nej, visst icke, Lotta lilla; men sätt dig ner och
var lugn, låt honom vara i fred der han är.”
Men Lotta satte sig ej ner, utan gick ut och
vinkade sin bror, som med tysta steg nalkades och snart
stod framför sin gamla mor och hennes vän.
”Det är Georg”, sade Lotta till sin mor.
”Georg!” sade gumman, ”är den granne herrn
Georg? Ack Georg! välkommen hem till din stackars
mor!” ropade gumman och utsträckte sina armar mot
mannen, som med förtviflan stämplad på det bleka
ansigtet och med torra ögon störtade i sin mors armar.
”Du är så fin och grann, Georg!” sade gumman
och löste sig sakta ur hans armar; ”du är, Gud ske
lof, icke fattig, kan jag se. Ack, min Gud! när jag
har tänkt på dig, så har jag alltid förestält mig, att
du var fattig och trasig och vandrade omkring derute
som en gesäll; men, Gud ske lof, du är både hel och
ren och har en vacker halskedja dessutom.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
