Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fortfor gumman att tala, så att Georg hann
sansa sig. Den goda gumman skulle kanske, om Georg
visat sig sådan, som hon förestält sig honom, fallit i
vanmakt af rörelse och i dubbelt mått känt
återseendets smärta och glädje, om ej de granna kläderna
varit och den dyrbara guldkedjan icke glindrat på
bröstet. Men nu togo hennes känslor en helt annan väg,
än den, som de mött i hennes själ, de lemnade den
gamla flodbädden i hennes hjerta och fingo en ny;
derföre blef detta ögonblick snarare egnadt åt
reflexioner i hennes stil, än åt smärta och glädje; man är
hvarken riktigt olycklig eller riktigt säll, då man kan
reflektera.
”Nå”, fortfor gumman, ”vår Herre har hjelpt dig
på dina föräldrars bön; det är bra, Georg, att du
tagit upp dig och, som jag ser, ej är en tiggare. Huru
har det gått till?”
Nu började Georg sin berättelse, den blef lång
och omständlig, ty modern var ej nöjd med några
skizzer, hon älskade detaljer och inföll beständigt med
nya frågor om alla saker och ting, han kom att
vidröra; allt skulle han beskrifva, sjelfva Stefanstornet i
Wien och den kejserliga kröningen fick ej förbigås i
denna lefnadsbeskrifning; gumman ville veta allt och
afhörde sin sons äfventyrliga lefnad med samma lugn,
som hon hört ma bonnes berättelse eller läst en
sannsaga.
Då man lefver inom en liten krets och der har
hela sin verld, tyckes man liksom få en fast punkt
utom jorden med alla dess vexlingar och öden; man
lefver som snäckan i sitt skal och känner med sina
tentakler blott de närmaste föremålen, då deremot den,
som lefver inom en stor krets, blir känslig för den
minsta darrning i atmosferen, ty snillets flyghinna är
nervrik, men insjömusslans skal är känslolöst. Af denna
orsak blefvo alla händelser, som tilldragit sig utom
Witomta, för pastorskan Åkerlind blott historiska fakta,
som ej rörde henne mera än allt annat här i verlden.
Georgs berättelse blef lång och närmade sig blott
småningom den närvarande perioden af hans lif; men
gumman Åkerlind tycktes blifva allt mera orolig och slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
