Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamsell Åkerlind fann sanningen af denna sats.
Hon, som så flitigt sytt och arbetat för att samla en
liten sparpenning, som så ofta gladt sig, då hon
för-tjenat en liten summa, fann numera intet nöje i
arbetet, emedan det ej gaf någon belöning som hon
efterlängtade. Hennes små behof fyldes utan arbete —
och hon hade förlorat mycket; ty då vi icke finna
glädje i arbetet, hvar finna vi den då?
Majorskan Ankarklo drog sig tillbaka i samma
ögonblick hon fann sig öfverflödig; hon hade njutit så
mycket af sin väns glädje, då hon gaf henne en liten
gåfva, det var hennes tröst i rikedomen, att glädja
andra dermed. Men nu kunde hon ej mera ha denna
tröst; rikedomen skilde Lotta ifrån henne, gjorde för
omöjligt att visa sig tacksam och få tacksamhet
tillbaka; med ett ord: majorskan drog sig tillbaka, blef
kallare, och Lotta, som ej insåg att deras vänskap
hade fått sin bane genom guldet, fann majorskan
underlig och drog sig å sin sida äfven tillbaka. Hon
flyttade således från Björkvik, emedan hon der var
öfverflödig, sedan Adelaide gift sig och majorskan hade fått
ett barnbarn, som hon kunde vaka öfver, som hon
kunde älska och roa sig med.
Mamsell Åkerlind flyttade till Skråköping, ett
underligt val i sanning; men hon hade tröttnat vid
landet och ville försöka stadens nöjen; den staden justy
der hon återfunnit sin bror.
Nu blef det åter uppståndelse i vår goda stad.
Kapten Wassbuk gick från morgon till qväll omkring
och talade om en öfverdådigt rolig historia, icke om
kapellmästaren Westerdal, utan om unga Åkerlind,
Han visste ej så noga huru saken hängde tillsammans,
men det gjorde mindre, då kaptenen ej hade för vana
att sluta sina berättelser. Mamsell Åkerlind blef genast
bjuden till kommerserådinnan Knööl, som också
ledsnat vid landet och nu gjorde les honneurs i staden,
under det att kommerserådetsjelf brände bränvin
der-ute på Helleby. Mamsell Åkerlind, ”den lilla goda
mamsell Åkerlind”, hade alltid varit ett älskadt
föremål för kommerserådinnans tankar, mamsell Gallstén
kunde vittna att knapt någon dag gick förbi, som
kommerserådinnan icke omtalade den lilla älskvärda Lotta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
