- Project Runeberg -  Guvernanten /
137

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och så vidare. Detta var innehållet af den rika fruns
artigheter mot den rika mamsellen.

Den rika mamsell Åkerlind blef nu intagen i alla
stadens kretsar; men huru tomt, huru fattigt fann hon
icke detta lif. Hon hade uppfostrat sig sjelf, hon hade
uppväxt och mognat i enslighet, och nu fann hon sig
på en gång i hvirfveln af all denna lysande dårskap,
detta tomma joller, som utgör de flesta societeters
lifs-princip. Huru ofta saknade hon icke sin lilla
kammare på Björkvik med mossrosorna och den stora
kaktus. Då hade hennes lif ett ändamål, hon var en
menniskas vän och en annans uppfostrarinna; nu lefde
hon ändamålslöst, hon fann sig så ensam i sin våning,
så rysligt ensam, ty hon fann sig ej en gäng sjelf.

XX.

Flickskolan.

Det finnes i städerna gator, dit sällan någon går,
som åtminstone den förmögnare delen af befolkningen
nästan aldrig besöker, det är nämligen så kallade
bakgator; der bor endast fattigt folk i kojor, som ligga
spridda långt ifrån hvarandra, och för öfrigt fyllas de
tomma mellanrummen med trädgårdar och täppor:
der bor den fattige fogeln och de fattiga menniskorna,
och begge sjunga, glädja sig, lida och dö, utan att
någon bekymrar sig om dem. Vid dessa gator
anlägger man äfven sina välgörenhetsanstalter, de gömmas
undan på det att man ej skall störas i sina gyllene
drömmar genom åsynen af de trasiga barnen och de
skröpliga gummorna, som der begynna och sluta den
enkla hjeltedikten om en fortsatt strid emot nöd och
brist, mot förseelser och brott. Det är en hel lefnad,
använd såsom bataljdag, och först mot aftonen vet
man hvem som har segrat, och om den gamle kan
sjunga sitt Te Deum. Vid en sådan gata anlägger
man också vanligen sina uppfostringsanstalter för de
fattige, dessa inrättningar, som blifvit moderna, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free