Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anletsdrag, att dessa fä ord inneburo mera än hon
ville uttala.
Småningom infördes likväl öfverstinnan i den lilla
vänskapskretsen och fann sig väl deraf. Hon, som
förut förebrått sig att hon ej kallat flere läkare till
sin Augustas dödsbädd, fick veta af doktor Bernhard,
att sjukdomen var obotlig, att ej någon menniska
kunnat hjelpa den. Det var en tröst för den arma modern,
som genomgått dessa marter af sjelfplåga, hvilka öka
tyngden af hvarje förlust, ty det är sorgens
tröstlösaste sida, att den alltid sammankedjar sig med
samvetsförebråelser, om äfven dessa skola hemtas ur
luften; ett hårdt ord, en kall blick mot ett barn som
dör, faller tillbaka med centnerstyngd på det arma
modershjertat, och en vindpust, en blommas doft, som
man låtit älsklingen inandas, blir ansedd som en
dödsorsak. Det finnes få, hvilka med passion älska sin
make och sina barn, som ej, då de falla bort, liksom
tycka sig vara skyldige dertill: de hafva försummat
något eller öfverdrifvit något, och alltid står der ett
förskräckligt hanslce framför dem och pinar dem med
förebråelser.
Så hade också förhållandet varit med öfverstinnan,
och ännu sedan hon genom doktor Bernhards
försäkran blifvit lugnad i ett afseende och fann en af de
förebråelser, med hvilka hon plågat sig sjelf, grundlös
och inbillad, föll hon ofta på underliga tankar; man
gör det så lätt, då man eger intet. Hon tyckte sig
vara belastad med en förbannelse, som återföll på alla
dem hon älskat, att det således likväl var hon, var
den olycka, som lik en parasitväxt innästlat sig i
hennes själ, som störtade allt det som var henne kärast
i grafven, och äfven hennes enda barn, det enda hon
älskade 1 verlden.
Hon omtalade denna tanke för sina vänner, men
doktor Bernhard sökte att trösta henne på sitt
visserligen materiela, men likväl älskvärda sätt. ”Det är%
sade han, ”med menniskan som med fjärillarven, det
förestår henne en metamorfos, det är en gammal bild,
men sann. Vi kunna ej finna orsaken, hvarför just
det käraste undanryckes oss, hvarför just det
närmaste, det som med tusende trådar är sammankedjadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
