Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der målet står för lifvets små besvär,
Och vindens sus, som svalkar krossadt hjerta,
En sakta hviskning af Guds ande är,
Som bringar tröst i hvarje bitter smärta.
Den qvällens skymning, ack! jag längtar till,
När Gud så vill.
Så lefver den forna guvernanten nu midt i kretsen
af en mängd barn, dem hon undervisar och leder på
ljusets väg. Det finnes ingenting älskligare än att se
denna qvinna, som uppoffrat hvad menniskorna kalla
lycka och oberoende för den tillfredsställelsen att vara
nyttig, sittande bland sina flitiga flickor, som med
kärlek se upp till henne liksom till en varelse af högre
natur än deras; det är en kärlek blandad med vördnad,
en innerlighet, som ej kan finnas annorstädes, som
råder mellan barnen och henne. Flickorna sitta vid sitt
handarbete i den rymliga salen, som lärarinnan prydt
med blommor, hvilka göra rummet till en
vinterträdgård; der undervisar hon, omtalar hon den verld,
som lefver utanför denna blomstergård och dit de alla
en gång skola gå och hvar i sin stad uppfylla sin
kallelse. Hon talar frid, försoning och kärlek för
barnen, de förstå henne så väl och hennes ord äro
ej spilda på hälleberget. Men hon är lycklig i sin
nya belägenhet, ty hon vet med sig att hon gagnar;
på hennes själ bränner ej denna förskräckliga glöd,
som så ofta gör gamla fiickor så olyckliga med sig
sjelfva och så svårbehandliga för andra: hon känner
sig nämligen ej öfverflödig, och har uppfylt sin
bestämmelse bättre och med rikare frukter, än om hon
blifvit maka och mor. Hon är mor för hela den växande
generationen; hon har ett barn, som en gång blir
hennes, hos hvarje fattig moder i hela staden. En
gång, om det får lefva, skall det lilla barnet komma
i hennes skola, skall älska henne och minnas henne
genom en hel lefnad; någon större lycka kan ej en
menniska eftersträfva eller begära.
Derföre låter hon de lycklige i staden lefva för
sig och blir qvar på sin bakgata hos sina flickor och
sina vänner. De fyra vännerna utgöra liksom en af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
