Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klaga när bandet brister. Det är således ej förbannelse
utan en välsignelse, som hvilar öfver oss då vi mista
allt här i lifvet och stå isolerade, utan stöd. Vi äro
då på vägen att utan saknad och utan smärta frigöra
vår ande, då Gud så vill/
”Jag kan sluta min lilla betraktelse”, sade
ändtligen doktorn, ”med några verser, fulla af känsla och
sanning, som jag nyligen läst i en landsortstidning.
De passa till vår berättelse och jag kan dem utantill;
författaren J. U. Runstedt har kallat dem:
Jag vet en lund, der minnets blommor gro
Uppspirade på dödens rika säden,
Ber fridens englar inne stilla bo
Och vindens harpor susa uti träden,
Der templet tronar på*sin vigda grund,
Lugnt lyftande bland lifvets stoj och hvimmel
Sin spira upp, när stjernan gör sin rund,
När solen strålar uppå höghvälfd himmel.
Den lundens skugga, ack! jag längtar till,
Så, tyst och stilla, o! jag vet ett hus,
Hur mången ryser ej för denna boning.
Det är ej varmt af solens milda ljus,
Men det är ljust af frid och af försoning.
Lågt är det tak, som denna boning bär,
Dock ofta ljuft att hvila derinunder,
Ty vid dess ingång med sitt korsgevär
En engel står och täljer dagens stunder.
Att bo i detta hus, jag längtar till,
När Gud så vill.
Så skönt och solljust, o! jag vet ett land,
Hvars dolda under ingen pensel målar,
Men vid hvars ljusa, aldrig mätta strand
En rosig morgonrodnad evigt strålar.
Der dånar aldrig vilda böljors brus,
* 1 J ch hotande der larmar,
Omt barnet trycks i hulda fadersarmar.
Att hamna i det land jag längtar till,
När Gud så vill.
Så lugn och fridfull, o! jag vefc en qväll,
Fast för den dunkla skymning rädes mången:
Då stjernan aldrig släcks på himlens pell
Och solen strålar än i nedergången,
När Gud så vill.
När Gud så vill.
harpors milda sus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
