Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En generalmönstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom örat. «Hvad är detta», säger generalen, «är du rotbonde?» —
«Jaha», svarar bonden. — »Hvarföre uppfyller du icke kontraktet?»
— «Jo se, nådig general, jag låg i brännsjukan i somrase, och då
sa jag till Lind: jag orkar inte med att hjelpa med slåttern; och
Lind sa att han skulle görat för goda ord och betalning; men si
Lind är speleman och gick ut på sockna med fioln, och lät gräset
stå, så att, när jag kom opp, var det butterhöt.» — « Ja-så»,
säger generalen, «du skall ersätta karlen hans förlust, och plikta for
försummelsen; karlens rättigheter måste noga uppfyllas, hör du...
farväl! — adjö, min gosse! — Herr kommissarie, anmärk
rotbondens försummelse i rullan.» № 96 rekryt. — «Approberas.» —
№ — ja, mitt herrskap! så der står den outtröttlige
mönsterskrifvaren dch läser nummer efter nummer; men vi kunna rätt låta bli
att höra på honom.
Nå! är det icke bra intressant att bevista en generalmönstring?
Men sqvadron efter sqvadron rider fram; fanfarer höras; talet
förnyas för alla sqvadronerne, hästarne konstla för tältet och
plymerna, och svettiga och blanka i fysionomien stå bondpigorna qvar
på platsen. Blott obetydligheter störa den högtidliga akten; blott
ett och annat flin från pigorna, ett och annat: «låt vara mig,
Anders Petter», eller «jag tycker att lyftnanten skulle hålla sig för
god», tillkännager, att det äfven gifves ett annat sätt att fördrifva
tiden, än det att mönstra.
Middagssolen har redan med sitt gyllene öga kastat en glad
blick på den sköna truppen, och det lider mot kl. 5 på qvällen.
Deruppe i officersbyggnaden har varit stök hela förmiddagen, och
nu står bordet, svigtande af lånadt silfver och betäckt med
skarfvade dukar, i den stora salen — generalmönstringen är slutad;
det blåser till afsadling m. m. och generalen med sin stab och
mönstringskommissarien, anförda af öfversten, spatsera till ort och
ställe. Man sätter sig vid det långa bordet efter rang och
värdighet; generalen och öfversten på stolar, men alla öfriga på
bänkar, och nu börjar man att skramla med knifvar och gafflar. —
Straxt? — Ja visst; ty bränvinsbordet är för dagen borta —
generalen är nykterhetsvän. «Det är med fägnad», säger han, sedan
den första sugningen blifvit tillfredsställd, och han i sitt
dricksglas häller innehållet af en butelj S:t Julien; «det är med fägnad
jag ser, att bränvinsbordet är bortlagdt. Det hedrar lika mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
