Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brände och dammet omsvepte oss i en tät molnskog, som ännu
mer ökade sig, då vi mötte långa rader med forbönder, hvilka
tågade mot staden. Öfverallt mötte grindar, der vi måste hålla, och
der jag var tvungen att köra; jag hade olyckligtvis tvenne olika
partier att styra. Blacka hörde nemligen till det stationära, men
pålle till muvemangspartiet, och jag, liksom andra styrande herrar,
vågade icke köra på blacka, utan försökte deremot att hålla in
pålle, så mycket jag förmådde, hvarigenom åter hände, att begge
kreaturen började gnabbas och bitas midt i grinden, så att vi
Öfverallt höllo på att köra fast. Högheten har också sina
besvärligheter, tänkte jag och torkade svetten ur pannan och tackade Gud,
att jag icke var Ludvig Philip i Frankrike, som åtminstone har
ett helt spann af sådana der partier att köra med en töm. Detta
var dock ej nog. Öfverallt mötte oss hästar, som gingo fria på
betet och med sina krumsprång synnerligen oroade unghästen, som
genom flitiga gnäggningar tillkännagaf sina sympatier för friheten.
En vilsefarande kalf — ungdomen förirrar sig lätt — följde oss
likväl allralängst; han guppade outtröttlig framför hästarne och
höll många gånger på att blifva öfverkörd, till vår synnerliga
förskräckelse, ända till dess en grind satte en gräns for hans
löparebefattning.
På detta sätt fortsatte vi vår resa, till dess dagen hade en
ända* och vi fingo plats på en gästgifvaregård, der vi
inqvartera-des i ett stekvarmt rum, befolkadt af flugor och mygg. Det är
något landtligt uti att höra myggens musik; den höll mig vaken
hela natten, der jag låg och funderade på ställningar och
förhållanden.
Efter åtskilliga små ledsamheter, hvilka icke behöfva
specificeras, framkommo vi till Ruttnehof kl. omkring 3 andra
eftermiddagen. Ruttnehofs egendom är en gammal envånings träbyggnad,
med dubbel afsats på taket, och en fönsterrad med små rutor,
som sitta på utkik deruppe mellan afsatserna; det är ett gammalt
herresäte, utan alla torn, hvalfbågar och vindbryggor, som i
romanen pläga tillhöra adliga borgar; men sjelfva byggnadssättet är
antikt, liksom rödstrykningen, hvilken af ålder antagit en stark
dragning i brunt. En väldig hundkoja på ena sidan af gårdsgrinden
beboddes af en svartraggig hund, hvars hesa gläfsande helsade oss
välkomne. Yi körde fram för stora trappan, och sågo i fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
