Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men att man ej utan »vederbörligt tillstånd» får arbeta. I
förandren er. Det är dock ingenting att förändra sig öfver; i en si
väl ordnad stat, som vår, böra höga vederbörande gifva tillstånd
till allt, i annat fall går det hela åt fanders. Huru skulle det gå
t. ex. om en gumma bakade och sålde en limpa utan tillstånd P
Om en annan lappade skor eller lagade ett par remnade
permissioner utan tillstånd P All ordning och »säkerhet for laglig näring»
vore förbi och staten skulle falla liksom näringame. De största
summorna utdelas dock till blygsamma fattige eller pauvres
hon-teux, som de kallas i räkenskaperna, och dessa blygsamma bestå
for det mésta af gamla fruar, som umgås med stadens honoratiores
och då och då se borgmästarinnan, prostinnan, ja, till och med
fru kammarherrinnan Jules på kaffe, hvarvid deras fattigdom
förbjuder dem att hafva mer än sex sorter kaffebröd.
Den gamle mannen hör emedlertid icke till dessa lycklige,
som lagligen tigga, utan lifnärer sig och barnen genom att
olagligen arbeta, i det han griper in i stadens snickareembete; ty han
är en ganska skicklig snickare, fastän han är lösdrifvare. Embetet
har längesedan ingått med klagomål och med påstående om ansvar
för lösdrifvaren Spångren, som understått sig att göra pulpeter
och dragkistor, som ock för skomakaren Beckström, som låtit
bemälte Spångren ibo hans egande mindre åbyggnad vid stadens
staket; finnande embetet icke med lag förenligt intrång i sina
borgerliga rättigheter. Dessa klagomål och »besvär», som de äfven
kallas, hade nu i flera år cirkulerat mellan domstolarne, genom
upp-skof, återförvisningar och krångel, hvari magistraten hade stor del,
emedan än den ene, än den andre af dess ledamöter satt bo och
behöft den skicklige arbetarens biträde, helst snickareembetet i vår
goda stad ej riktigt förstår limma och hyfla eller, på grund af sin
uteslutande rättighet att snickra inom stadens »gehäg», tycker det
ej är så noga, utan slurfvar. Spångren hade sökt burskap.
Embetet satte sig deremot.
En vacker dag inställde sig en mäktig man, nemligen
stads-fiskalen i Skråköping, landsfiskalen Preijare, i den lilla kojan, der
Spångren bodde. De små barnen kröpo upp i den gamla
gummans knä och gömde sig för den mäktige mannen, som, behållande
hatten på hufvudet, stannade midt på golfvet och fixerade gruppen.
«Hvar är Spångren ?» frågade han med sträng röst. — »Han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
