Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ku skyndade sig gumman att midt öfver dörren fästa upp en
grannlåt, som hon sjelf påhittat, ett slags sköld, der med blommor
de nygiftas namn voro hopflätade, ett P och ett K, sammanbundet
med ett AMD, det var Pär Krans och Anna Mårtensdotter.
— Se der en sköld, sade gumman, glad vid sig sjelf, en sköld,
lika god som baronens, som såg nt liksom en slant med två pilar
i kors, riktigt som en klafve.
Snart hördes tonerna af en fiol borta i skogen, och det dröjde
ej länge, förrän hela brudstassen, med spelman i spetsen, trädde
fram i dagen, och Krans i sin uniform, med viee-korporalstecknet
på axeln, vid sidan af Anna — vår egen lill-Anna. Det var ett
vackert par; ty Krans var en af dessa vackra, långa och axelbreda
soldater, som utgöra ’kompaniernas prydnad, och Anna, så tjock
och lunsig hon än var som barn, var nu smärt som en vidja och
vacker som en dag.
— Gud välsigne er begge! ropade gamla mormor, då de unga
kommo nog nära för att höra henne:
Armod i ditt bo, Anna lilla 1
Hopp och tro — ser du, Anna, det är
Rikedom och lycka.
Men i baron Gyllenpils våning var allt herrligt; en dekoratör
hade i fjorton dagar hållit på med en pyramid af lefvande växter»
på hrars spets Bigelstedtska och Gyllenpilska vapnen i tvenne
sköldar lutade mot hvarandra. Namnen voro ej flätade i livarandra,
som hos korpral Krans’. Det var dock ett lysande bröllop och
den qvällen välsignade friherrinnan sina barn, på öfligt sätt, och
tänkte vid sig sjelf att det var en lycka, ait de unga tu skulle bo
på Rigelstad. Emerence tycktes rörd, men det var- ej af kärlek
eller saknad — hon hade intet att älska, intet att sakna — det
var tvertom i ett slags själsångest att hafva förfelat allt»
Rigelstedt lät välsigna sig med samma känsla som då en vän stryker
på vår frack odk säger: förlåt, du har fått krita på kragen.
Det ligger två mil från P. ett soldattorp vid vägen; det var
i fjol somras, då en vagn stannade utanför denna stuga och en
dam ropade åt etl barn;
— Kan du skaffa mig ett glas vatten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
