- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
170

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den lilla hrith&riga ungen tittade förundrad på 3en gråfiåa
yagneiToch den ståtliga frun, på hästarne och kusken, men minst
på herrn.

—Kan du skaffa vatten? röt kusken, och den lilla barfotade,
lätt som en killing, hoppade öfver stättan och in i huset.

Några minuter derefter kom en ung hustru ut med ett klart
glas, fyldt med vatten; det var Anna, korpral Krans’ hustru.

— Här bor ju Krans? frågade Kapten Bigelstedt.

— Ja.

— Är han hemma?

— Nej, han är ute i slåttern.

— Är det Anna? frågade frun med ett sorgligt leende, när
hon hörde namnet Krans.

— Ja, hennes nåd!

— Känner du igen mig, Anna?

— Hennes nåd är bra lik fröken Emerence, men —

— Men hon såg ej så sjuk och lidande ut som jag. — Jo,
Anna, jag är densamma. Jag kommer från Loka, jag har
begagnat baden der. — Du åter ser frisk och glad ut, Anna.

— Ja, hennes nåd, Gudilof, jag är nöjd. Ack! tilläde hon,

liksom hon glömt något, mormor måste ut, hon också; vänta litet,

hennes nåd.

— Den- der Krans har, förbanna mig, haft smak, yttrade
kaptenen.

— Jaså, du tycker det? anmärkte frun skarpt.

Nu kom gamla mormor, friherrinnans fordna sköterska.

— Aok, Herre Gud! är det lilla hennes nåd? sade gumman.

Men, min Gud! hvad min lilla Emerence ser blek och mager ut;
Herre Gud, jag mins nog, jag. — Se, vagn och drängar, gods
och pengar har ni, lilla friherrinna; men det tredje slog’ej in.

— Hvilket, kära gumma? frågade friherrinnan.

— Åh jo, jag har alltid varit så der skrockaktig af mig, och
så spådde jag engång, då ni var liten, om er; oqh då klingade en
nyckel i glaset för er och för Anna der. Det är underligt, att de
två första raderna slå in om er begge, men den sista slår ej in.

— Det der skall gumman, förbanna mig, tala om, det kan

vara en diversion. Vi gå in — vill du, Emerence?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free