Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - I. Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sken upplyser det låga, fuktiga rummet; man kan ej se mera än
hvad som närmast omger spiseln; men der borta i den mörka vrån
höra vi något pusta — bry er ej derom, det är blott ett sjukt
barn, som ligger der och försmäktar, en liten blek, förvissnad
varelse, med blå ögon och silkeslena ögonhår, som kastar sig på
den hårda bädden.
Men framför spiseln sitter en qvinna, lika dödsblek, men med
en dyster fräckhet uttryckt i den skumma blicken. Om man noga
betraktar henne, om man afräknar de afvikelser från det skönas
ideal, som ett förvirradt hår, en rynkad panna och alla de spår,
som tiden och djupa oåterhållna passioner ritat på hennes ansigte,
om man försöker att i dessa förvissnade drag taga reda på huru
hon såg ut för en tio, tolf år sedan, skulle man finna, att denna
varelse är en qvarlefva af en vacker, en ganska vacker flicka, som
fordom log skalkaktigt som en Amorine, och hvars blickar talade
om ömhet och karlek. Fattigdomen’ och nöden hafva dook-nu
utplånat det mesta, de hafva gifvit ansigtet ett uttryck af hårdhet,
som ej är det naturliga; men hennes själ har blifvit hårdare i
kampen med hårda öden, liksom jernet, som blir fjedrigt då det
hamras. Den bleka qvinnan har ett barn vid sitt bröst, det är
likval ännu något som hon älskar, visserligen icke mycket, ty hon
önskar ofta, att den lilla skulle få dö; dock, denna önskan är till
sin orsak icke endast brist på föräldrakärlek, den härstammar
snarare från en dunkel, outredd moderskärlek, att heldre se sitt barn
i grafven, än invigdt åt ett lif, fullt af samvetsånger och brist; ett
lif, sådant som hennes eget.
En gosse af omkring tio år sitter uppkrupen i spiseln och
vänner sina blåfrusna händer framför elden; äfven han är blek och
har ett sjukligt utseende, men hans ögon, stora och mörkblå,
förråda någonting godt, något som står i skarp motsats med hans
omgifning, hans drägt och hans lefnadssätt
«Nåh», yttrade ändtligen modren och kastade en skum blick
på gossen, «nåh Ludvig, huru mycket har du fått i dag, kanske
knappt en bit bröd och ännu mindre pengar?»
(Jo, mamma», svarade gossen och hoppade ned ur spiseln, der
han nu uppvärmt sina stelnade lemmar, «jo, mamma, jag har fått
fyra stora brödstycken och sexton och en half styfver; se här,
mamma», tilläde han och öppnade säcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
