Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - II. Resan till brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for syster Emerentia, att tidningarne innehöllo en underrättelse om
att ryssame lidit ett nederlag p& några hundra man. Majoren
upp-läste punkten ljudeligen och kommenterade den på bästa sätt, så
att inom kort hela ryska riket var söndersplittradt och IJinland
svenskt. Ändtligen, sedan tidningsnyheterna tagit slut, tog majoren
till sina bref.
Det är nämligen att märka, att majoren sällan erhöll andra
bref, än hvilkas innehåll han visste förut, från några vänner, som
hvarken ville låna penningar eller hade något att fordra, och från
några aflägsna slägtingar, som bodde qvar i Finland och således
voro i majorens ögon förkastade varelser, de der voro «slafvar
under de förbannade ryssarne». Han blef derföre öfverraskad att få
se ett bref med adligt signet och som ej var något af de vanliga,
och hastigt bröt han brefvet.
Det var från baron Nordenhjelm på Millesholm, en gammal
krigskamrat, och innehöll en bjudning för »onkel Pistolsvärd och
fröken Emerence» att, då de besökte Sumpmyra, helsa på vid
Millesholm.
Majoren smålog och berättade bjudningen för sin syster,
hvar-efter han lät henne afhöra halfva finska krigshistorien med en hop
ohistoriska detaljer om åtskilliga äfventyr, i hvilka baronen och han
gemensamt deltagit. «Nu har jag inte på många år», slutade han,
«hört talas om honom, han lär vara gift med en förnäm och
briljant dam från Stockholm och lefva rätt godt och väl, den
heders-paschan; han var mig alltid en så der underlig patron», tilläde han,
»f-n kunde ej bli slug på honom, men tapper var han och rask,
och är nu baron, fastän han är bara pojken mot mig; ja, syster
Emerentia, jag har läst matematik och fortifikation för honom; han
är hela tjugu eller tjugufem år yngre än jag, och är redan baron,
och blir väl grefve om han får lefva.»
«Han är ju född ofrälse P» frågade fröken, som satte något
värde på sitt vapen, två pistoler korslagda öfver ett svärd; «han är
ju född ofrälse?»
«Ja visst, ja visst; han hette förr helt simpelt Stål, eller
kallade sig så; åtminstone hette han det i Helsingfors i tiden.»
ffHan är således en parveny», yttrade fröken.
»Parveny», uppbrusade majoren; ty han kände ingen annan
skilnad emellan folk, än sådana, dom han kallade för «bra karlar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
