Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - II. Resan till brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
crHvad är den der svarte for en?» frågade majoren.
«Det är en ryss, som heter Iwanow», blef svaret
«Fy f-n», muttrade majoren; «men pojken då, är han också
ryss?»
«Det tror jag knappt», blef svaret; «ty han talar alldeles ren
svenska.»
«Se så», sade majoren; «syster Emerentia, du skall få se att
den der ryssrackaren röfvat gossen. Det kunde jag väl se, att icke
den der hygglige pojken var en ryss heller; jag känner det folket,
kalmucker, baschirer och kossacker, sådane äro allihop. Ja, du
mins nog, syster Emerentia, det satpacket, som låg på gränsen och
stal kreatur från våra föräldrar och spetsade gamle Tyras; du mins
gårdshunden med den hvita bläsen; det sakramenskade ...»
Meningen fortsattes icke, ty nu inträdde de i
konstmakarsäll-skapets stuga. Den var full af barn och pigor, som besågo ett par
apor, hvilka hörde till sällskapet; men borta i en vrå låg den
smutsige pajazzon ännu, till folkets förlustelse, klädd i sin drägt
och hvilande sig på en halmsäck, och bredvid, mellan ett par burar,
innehållande en mandrill och en kapucinerapa, satt en blek gosse
och gret; det var den lille kärleksguden.
Den präktiga drägten var afklädd och gossen skyldes knappt
af några usla trasor; ansigtet var så blekt, så blekt, de Skälmaktiga
ögonen våta af tårar, silfverbindeln borta och håret i oordning.
Fröken Emerentia nalkades och frågade gossen hvarför han
gret Han såg förundrad £å henne, han var ej van vid medlidande
och tog hennes fråga blott som nyfikenhet
«Hvarför frågar frun så?» frågade han tillbaka och torkade
ögonen med tröj-ärmen; «se upp, pajazzo», tilläde han i skämtande
ton, »här är herrskap.»
«Är du ryss?» frågade majoren vidare.
«Nej, bästa herre, jag är svensk.»
«Hvarifrån?»
«Från Stockholm.»
«Jaså; hur f-n har du kommit till ryssen?»
<rJo, mina föräldrar lemnade mig till honom, derföre att de
icke kunde föda mig hemma.»
«Stackars barn», suckade fröken Emerentia; ((far du inte illa?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
