Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - III. Lycksökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom. Majoren hade också verkligen blifvit förändrad, han
disputerade ej så mycket som förr, han var saktmodigare och tåligare,
och mot lille Ludvig hade han intet att anmärka.
Man talar mycket om ormars förmåga att tjusa, det är en
olycklig förmåga. Men hvad förmår ej ett par oskyldiga bamögonP
Man blygs att låta dem se sina dårskaper; de återspegla så klart
Hvarje tanke, hvarje känsla, och jag fcviflar på, att menniskorna
skulle begå brott* om de bodde i rum, der hvarje vägg afspeglade
deras handling; "de skulle se sig sjelfva och blygas. Så var det
äfven med majoren; han såg framför sig ett barn, rent och godt,
uppväxt ur samhällets lägsta klass. Det var ett gräs, som sträckte
sina gröna blad mellan springorna på statens förruttnade golf,
hvilket nedifrån frätes af svamp och der hvarje tilja darrar af de
mäktiges tunga steg, utan att någon tänker på att se efter, huru det
står till inunder och om ej förruttnelsen tar öfverhand och golfvet
brister.
Det var en stor fest på Millesholm, emedan baronens
svägerska, den unga och sköna Euphrosyne Stålsköld, firade sin
förlof-ning med fideikommissarien till Svanehult och Sjöglinge, grefve
StjemefalL
Den som sett fideikommissema med sina parker och trädgårdar,
sina slottslika åbyggnader, der smak och prakt voro förenade,
skattade fröken Euphrosyne lycklig; men den, som blott såg
fästmannen, skulle göra tvertom. Det var en yngling, som ifrån vaggan
vetat med sig, att han var fideikommissaric, som redan vid
tjugufem års ålder njutit lifvet till vämjelse och fann det så ödsligt
Han stod liksom på ett slagfalt, öfverströdt med förslitna och
söndersprängda njutningar. Det var död rundtomkring.
Då majoren, som för tillfället var klädd i arméens uniform
och Båledes prålade med röd krage och gula mattor i epåletterna,
kom fram, voro redan alla gästerna samlade och ströfvade omkring
i Millesholms namnkunniga park. Vattenkonsterna i trädgården
spelade, mer än en Triton blåste en vattenstråle ur sin snäcka mot
skyn; och bilder, en del af verkligt konstvärde, stodo så blyga
gömda mellan häckame. I boskéema strömmade gästerna fram och
åter och njöto af den sköna sommaraftonen. Der långt borta från
parken klingade då och då tonerna af en munter dansmusik; der
roade sig folket och en del deltog i leken. Mer än en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
