Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam
- HÄMND OCH FÖRSONING
- IV. Vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Vännerna.
Femton år hade förflutit, och de personer, hvilka jag omtalat
i det föregående, hade förvandlats från barn till män och från män
till gubbar. Oaktadt all sin oro, alla de strider, den födt och åter
fördränkt, flyter tiden dock omärkligt förbi oss. Så hade det också
skett dem.
Major Pistolsvärd var nu en svag gubbe; elden i hans själ
hade nästan slocknat och blott då och då flög ännu en gnista ur
den utbrända härden, der fordom så många och så ädla tankar,
men lika ofta häftigt uppflammande passioner förut hade brunnit
Hans syster hade blifvit en gammal matrona och stod ej mera
flickfadder. Äfven hon var lugnare och fridsammare än förr, men
hade bibehållit samma kärleksfulla hjerta som fordom.
Lilla Ludvig var nu en skön yngling, han hade artat sig väl
och var de begge gamlas enda glädje. Endast när der kom bref
från Ludvig, lefde gubben Pistolsvärd åter upp och gladde sig åt
sitt barn, ty så ansåg han honom, och fröken väfde lärft året till
ända åt sin älskling.
Ludvig hade valt prestvägen och var just nu prestvigd.
Bref-vet derom ankom en vacker sommardag, då gubben majoren satt
utanför sin byggning med pipan i munnen; det blef en* glädje i
hela huset Fröken, som eljest icke hade för vana att meddela
hvarken sin glädje eller sina små motgångar med tjenstefolket»
kunde ej nu låta bli att, så snart sig tgöra lät, berätta pigorna
att herr Ludvig nu var blefven prest Majoren deremot, mera
barnslig än systern, ropade straxt på Petter Anders och sade:
«Det är ju f-n, Petter Anders! nu är Ludvig prest allaredan 1
Det var en tusans pojke — Gud välsigne honom! der har du en
buss, Petter Anders, gå in i köket och få dig en sup.»
Ludvig hade blott några år varit vid akademien’ och hade
tagit graden och blifvit prestvigd. Han var en yngling, som ingen
talade om, han lefde för sig sjelf och med sina böcker. Hans Hlla
rum var ordningen sjelf, allt var rent och fint, fastän i högsta grad
enkelt, ty majoren hade hvarken förmåga eller vilja att gifva till
öfverflöd; Ludvig måste spara, om det äfven ej legat i hans lynne»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0038.html
