Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - IX. Kafferepet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Så snart jag får den äran att blifva bjuden hit, så säger min
lille gubbe alltid: Nu är du val glad, mamma lilla, som får den
äran att dricka af fru borgmästarinnans «rsyperma» kaffe.»
«Ja, Herre Gud!» sade borgmästarinnan, «ka£fet kunde väl gå
an, endast man vore i stånd att få någon god grädde; men får
man någon tår, så är han half sur och tål inte att koka upp en
gång —, och Gud välsigne kaffet, om det ej är kokt grädde till,
annars smakar det som ett slag vid örat.»
«För den saken kan jag gifva råd», sade en liten gumma, som,
klädd i negligé och halfhandskar, hade sin plats i soffhörnet, och
som ingen annan var än enkekaptenskan von Påsken; «om syster
bara tar några lutdroppar, som fås på Apoteket, och dryper i, så
skär det sig icke, det har jag många gånger försökt»
«Det var alltför delikata rån», yttrade stadsfiskalskan
Finger-qvist. »Jag förstår inte, huru fru borgmästarinnan får dem så
möra?»
«Jo, min lilla fru, det är en liten konst», svarade
borgmästarinnan; ffjag blandar bara litet potatesmjöl uti och bra med smör,
så att det riktigt fräser om jernet — de bli då mörare och liksom
bättre, än eljest Nå, mitt herrskap! nu kommer andra koppen;
är det ingen, som vet något att tala om? Lena! bjud kaptenskan;
söta, lilla, goda kaptenskan, var så god, lägg för all del sockret
uti och tag litet tilldopp;1 lilla, goda mamsell! krusa inte här, tag
för sig, mitt barn, var så god; om herrskapet inte håller till godo
med det lilla jag har, så får ni intet mera.»
^Borgmästarinnans koppar äro så stora», svarade sällskapet i
chorus.
«Det är starkt och godt kaffe», yttrade en, crså att man knappt
får dricka mer än en kopp.»
«Det kommer så tätt på», yttrade en annan, detacherad röst
Man blef dock i ordning.
«Har», började mamsell Gallsten och bet en bit af sockerbiten
(ty hon drack alltid, för helsans skull, på bit), «har någon hört
något om den der underlige majoren Pistolsvärd, som för många
år sedan tog upp en lindansarepojke, der borta vid Sumpmyra ?
Har någon hört hur den pojken artat sig?»
«Jaha, han har blifvit prest, tror jag», yttrade
borgmästarinnan; «det måtte vara en hygglig prest den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
