Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - IX. Kafferepet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh ja, en rätt hygglig persedel, min lilla, goda fra
borgmästarinnan fortfor mamsellen. «För omkring ett år sedan skickade
han ner en Stockholmsjungfru, ett elakt och gement stycke, till
sina fosterföräldrar, och befallde dem — ja, mitt herrskap, befallde
majoren och fröken, det gamla våpet — att behandla henne som
hon varit af bättre folk; och de voro så rädda för den der pojken,
att de rättade sig efter hans befallningar. Hade jag varit som
gnbben, så hade jag kört menniskan på dörren och förbjudit herr
Stensson, eller hvad han heter, att någonsin komma på min
tröskel.»
«Ja, det är förskräckligt, att man kan vara så svag för en
landstrykare till pojke, som man tar upp på vägen!» suckade
fiskal-skan Fingerqvist och såg gudnådelig ut
«Nå, vidare», bad borgmästarinnan, «vidare, mamsell Gallsten!»
«Jo, vidare, mitt herrskap!» fortfor mamsellen, «vidare
uppfostrade de det trollet och lärde henne spela på klavér och tala
franska — ha ha ha! —, en sådan der tala franska!»
«Jo, det är just «schiärmant»», sade rådmanskan Klenqvist och
slog en knyck på nacken; «det är obegripligt, huru oförskämd en
sådan en kan vara.»
«Och nu är hon en hel dam», fortfor mamsellen, «och nyttjar
hatt, gubevars! liksom en sådan en ej kunde nyttja mössa och
stycke; och inte nog dermed: majoren lärde henne tyska och
engelska och till och med taljenska, eller italienska, som det också
kallas; men hvad händer: när presten kom hem (han skall ändå
se ut, som om han kommit af bättre folk, och predikar rätt
bra, den der karlen, fastän han är simpel), så blef han
missnöjd med, att mamsellen hans hade fått för myöket bildning, och
trätte pch grälade och ville inte ha henne, fastän hans
fosterföräldrar nödvändigt ville det; ty hur det var, så hade det der
flick-trollet smilat in sig både hos majoren och fröken; men Ludvig
kände henne bättre, så att han ej tog henne, när han såg, att han
inte var tvungen att gifta sig med henne.»
«Huru, tvungen, säger mamsellen P» frågade litet hvar.
«Åh ja, det glunkades både hit och dit hvad som kunde vara
orsaken till hennes hastiga resa från Stockholm — det såg
misstänkt nt», tilläde mamsell Gallsten, blinkande med ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
