Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sådan «kollegiihäst» är vanligen en student, som går på
fyratiotalet och i en sjutton till tjugo år reguliert bivistat
akademien; karlen är merendels mycket mager och tunn om näsan, ser
frågvis ut och har alltid brådtom, alltid bläck på fingrarne och grå
galoscher. En sådan flitig myra har aldrig tid att borsta sig,
knappt tid att äta. Talar man vid honom, så gapar han, och vill
man ha en upplysning i en sak, så börjar han bläddra i sitt
kollegium och svarar en sedan precist med professorns ord. För en
sådan är allt vetande ett intet, om det ej ordrätt efter lektionen
utföres och uttalas. Af vetenskapernas vida falt vet han ej mer än
en liten «fålla», der han står och idisslar, och som sällskap, som
vän, som lärare eller menniska kan man ej träffa någon tråkigare
och andefattigare än honom.
Dessutom linnes det inom kåren så kallade «sikar», det vill
säga sådana, som beständigt tänka på framtiden och vilja hinna till
nådens och ärans spets; sådane herrar äro aldrig några goda
kamrater. Man tystnar gerna med det muntra glammet, då en «sik»
träder in; får man honom på ett kalas, häller man i honom så
mycket man kan, trycker honom på alla sidor och spiller punsch
på ryggen af hans svarta frack. Den lilla mannen går alltid
lutande, liksom för att beständigt vara tillreds att buga sig, om han
skulle möta en examinator eller en ung grefve, han lär sig flikta
och rida, han är en ödmjuk tjenare för allt högförnämt, bär
sqvaller till seniorerna och kurator och belönas af kamraterne vid
högtidliga tillfällen med «hissning», det vill säga man upplyfter
honom på sina händer, låter honom, under hurrarop, göra åtskilliga
krumbugter i luften och nedsläpper den söta kamraten temligen öm
och rörd; hvarefter han tackar kamraterne för deras vänskap.
Sammaledes finnes det ett annat slag, som kallas «zierbenglar»,
af hvilka de så kallade «hvalparne» intaga ett utmärkt rum.
Zier-benglar äro ynglingar, som lefva enligt eller öfver sitt stånd, som
göra depenser, dansa med stadens vackraste och rikaste flickor på
balerna, promenera med dem och umgås i husen.
Den underafdelning, som kallas hvalpar, är deremot unga
gossar af förnäm börd, hvilka stanna under informator och promenera
från och till fåktsalen, men hvarken till lektioner eller annorstädes.
Hvarken zierbenglarne eller underafdelningen äro i allmänhet
af-hållne af studenterne, men ordentligen firade af en tredje sort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
