Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna är ett slags lågättade personer, hvilka ovilkorliga vilja
bli bror med alla, som äro öfver dem; desse herrar bjuda derföre
dugtigt med vin, eller hafva alltid en vän in petto, som kan
pro-ponera brorskål med det utsedda offret, en baron eller adelsman,
eller, i brist deraf, en kandidat rätt och slätt. Denna trafik
drif-ves i stor. skala, ända till dess antingen värdshusvärden säger nej
eller pappa tar sin Matts ur skolan. Deras bana slutar vanligen
der den börjat, med den skillnad, att de i sitt exemplar af
student-katalogen hafva en mängd prickade namn, för att utmärka
bröderna; de återfinnas sedan merendels som tingsskrifvare eller något
ditåt eller, om de äro rika, som sina fäders söner.
Den öfriga och största massan af studenter är deremot ett
fri-sinnadt, öppet och gladt slägte. Ingenstädes mötes man af så
mycket förtroende och, om man förtjenar det, af så sann kärlek,
som bland studenterne; och känner man dem rätt, så måste man
antingen vara en gammal käring eller en giktbruten procentare,
för att kunna döma dem strängt för deras så kallade sjelfsvåld.
Detta är så naturligt för ungdomen, det ligger ingen falskhet der
bakom och lurar, man vet hvem man har för sig och man behöfver
icke frukta.
Det är en svår sak att «ligga qvar», som det heter, under
mellanterminema; de fleste kamraterne äro då borta, det lifliga
bullret på stadens gator är förbytt i tystnad, man hör ej den kära
studentsången om qvallarne brusa i gatorna och sorla genom
staden, med ett ord, allt är duskigt och tråkigt.
Man är likväl lycklig, om man har qvar någon af sina utvalda;
ty hvarje student har sitt lilla kotteri äf vänner, som slutér sig
till honom. Det är vanligen så kallade knäkamrater från
gymnasium och skolan, men nästan lika ofta nyare bekantskaper,
grundade på själsfrändskap.
Man h^r nemligen den tiden inom sig en slagruta att
upptäcka likartade sinnen; den slår sällan felt; man upptäcker alltid
vänskapens åder på c^jupet, och först sedan, först många år derefter,
blir den klara strålen uppblandad och grumlig och slagrutan osäker.
Om man således har några vänner, slår man sig tillsammans med dem
under mellanterminema, af hvilka den vid julen är den tråkigaste.
Man är van att denna tid vara hemma, att sitta inom en
tref-lig familj krets, att gnabbas med sina systrar och resa omkring på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
