Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja m& göra!» svarade de öfriga. «Vi skola samla upp några
glada pojkar för balen; men en s?k, kom ihåg en sak — ingen
sik med.»
«Det förstås», blef svaret.
Om qvällen församlade man sig på ett större rum, sällskapet
bestod af sexton studenter ur skilda nationer, man hade salat ihop
till en nknatte» och började balen.
Hälften af sällskapet sammanvredo näsdukar till ett slags
turbaner eller hängde dem för sig som förkläden, och var nu balens
prydnad, det vaokra könet, och satte sig helt anspråkslöst för att
vänta på uppbjudning. Wimmerkant stämde sin gitarr och började
sjunga en angläs. Det var anslaget, kavaljererne bjödo upp och
sällskapet rangerade sig i två led, de förkläd- >ch turbanprydda i
det ena och de verklige kavaljererne i det andra.
Wimmerkant, som utgjorde orkestern, var klädd i nattrock,
emedan salen der de vistades utgjorde förgården till hans rum och
han således på sätt och vis föreställde «mundus» eller värden.
Dansen begynte, det gick muntert och glädtigt till; efter hvar
dans förde kavaljererne sina damer till bålen och drucko
tvemän-ning, nemligen hvar ur sitt glas, damerna drucko tappert och en
af dem tog fram en pipa och rökte i kadriljen, hvilket gjorde en
öfvermåttan god effekt
Ändtligen slutades balen, och man gick ut på ett värdshus,
der man beställt sig hvitgröt och lutfisk. Äfven här gick muntert
till och till och med klappar felades icke, fastän alla af det
burleska slaget, med åtföljande skrifvelser på vers och prosa. Måltiden
var slut, klockan slog elfva i domkyrkotornet, då de åter stodo på
gatan. Det blåste kallt om näsan.
«Hvad är nu att göra?» yttrade en; «det är för bittida att
lägga sig.»
«Pass på», sade Wimmerkant, «vi gå bort till Krypén och
Finsterdahl och göra något «fuffens» med dem.»
Förslaget vann odeladt bifall; samlingen begaf sig i väg:
«Tyst! jag går in i förstugan och lyssnar», sade Wimmerkant,
»ljuset är släckt, de såta tu sofva på sitt öra.» Wimmerkant gick
in tyst, som ett ondt samvete, och smygande som en indian, då
han lurar på rof. Efter en liten stund kom han åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
