Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickor, af omkring sjutton till aderton &rs ålder, begge långa och
mycket bleka, smala som getingar om lifvet och mycket sippa och
pertentliga.
«Min hustru, — professor Ehrnfried, en af mina gamla
vänner från akademitiden;), sade riddaren. «Detta är mina flickor,
Adelaide Charlotte denna, och Euphrosyne Fredrique denna. Sitt
ner, bror.»
«Det är ett verkligt nöje», yttrade patronessan med en förnäm
snörpning på munnen, «att träffa min mans gamla vänner — var
god sitt ner, bäste professor. Herr professorn har troligen farit
kanalvägen.»
«Nej.»
«Ja så, landvägen; ja, det är också det behagligaste, när,man
har ett . godt ekipage. Min Wimmerkant reser alltid landsvägen.
Du skall visa professorn din vagn. Det vill jag råda herr
professorn att köpa sig en sådan — han är så beqväm och ganska vacker.»
^Hvarifrån är han?» frågade Ehrnfried, för att fråga något.
«Jo, jag tror att det var från Hamburg, eller huru, Wimmer*
kant?» frågade frun i sin ordning.
«Nej, han är ifrån London, af Smith et Companis fabrik»,
yttrade riddaren. «Ja, en sådan bör bror köpa, man förlorar ej derpå;
han kostar på stället blott etthundradefemton pund och fem
shilling sterling; men så är det en vagn, som man ej får se maken
till i Sverige, då man undantager de kungliga vagnarne, naturligtvis.»
Småningom samlades gästerna. Dessa utgjordes att börja
med af två affaxavänner’ till Wimmerkant, men, i anseende till
rikedomen, vasaller under honom: herr grosshandlanden
Jeremiae-son, döpt jude, och fabrikör Lunsqvist, begge ett par svåra rika
personer. Slutligen öppnades dörren och en prestman kom in; det
var en liten, blek oeh krokig person, som med mycken sirat bu^
gade sig för fru patronessan Wimmerkant, och tog sin «hedersvän
och bror» Wimmerkant i hand, under det han yttrade sin undran
öfver, hvad det var för rart, brödren Wimmerkant hade låtit budet
bjuda honom på.
«Jag vet väl», yttrade han sig smilande, så att skarpa rynkor
visade sig på begge sidor näsan, «jag vet väl, att brödren
Wimmerkant aldrig kan undvika att bjuda på något raft. Då man har en
intressant familj, så — men nu var det något 9pecielt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
