Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru det verkligen förhållér sig, vi äro prosaiska vi, taok vare den
prosaiska verlden.
Det var en vaeker sommarafton han passerade vagen fram åt
Björkebergs gästgifvargård. På afstånd, midt öfver sjön, såg hau
en stor hvit byggning, hvars fönster strålade mot solen. Det var
•Björkviks egendom, tillhörande den fjerde af vännerna, baron
Gyllenstråle. Vår goda professor hade så illa råkat ut de begge förra
gångerna, att han med ovilja vände sina blickar från de i rödaktig
färgskiftning glindrande fönsterraderna och såg utåt sjön, der en
båt med hvita segel var synlig. «Der seglar någon!» yttrade han.
till sin skjutsbonde och pekade på det hvita seglet.
«Ja», svarade denne, «det är visst baronen på Björkvik, som
är ute och fiskar i solglänningen.»
«Han fiskar således», yttrade Ehrnfried vid sig sjelf, «det ar
ett barnsligt nöje, jag trodde knappt att ett justitieTåd Bkulle roa
sig med fiske.» Emellertid huru det än var, försonade åsynen af
den lilla båten, der hans gamle vän roade sig med fiske, vår
hederlige professor, och just då han hunnit förbi sjöns ena ända och.
skulle köra förbi den vackra grinden, som ledde till alléen, befallde
han att vända ditin. «Det må gå huru det vill», tänkte han vid
sig sjelf, «det kan aldrig gå befängdare än hos Wimmerkants»; —
han var härdad mot allt
Herrgården var på en gång prydlig och storståtlig, men det som
gladde Ehrenfried var en viss treflighet, som Öfverallt lyste fram och
som gjorde stället till en kär vistelseort för hvem som helst. Den
hvita byggningen hade blott en våning åt gården, fastän den åt sjön.
Bkyllrade med tvenne; den låg nemligen på en backsluttning.
Gården omgafs af en krans blommande kastanier, hvars pyramidformiga
blomklasar strödde ett lätt snöfall öfver den gröna gårdsplanen.
Det gladde professorn, att det syntes så få spår på gården,
att den var grön nästan helt och hållet, och att således baronen ej
hade någon stor umgängelse här på landet.
Ehrnfried hade knappt hunnit göra dessa betraktelser, förr än
en medelålders man, klädd i lätt sjömanBdrägt, kom genom
trädgårdsporten åtföljd af ett par gossar; han skyndade mot Ehrnfried;
det var den gamle vännen Gyllenstråle, som nu kom ifrån sjön.
«Ar det du», sade han och smålog, «är det du, Ehrnfried ?
Välkommen, gamle bror!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
