Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undrade öfver hnra det var möjligt att inöfva en s&ngmaskin s&
pass. Nar hon slutat sitt första stycke, stod Ångestsvetten på den
stackars professorns panna, så djupt hade dessa an skärande än hesa
toner, som i ett oupphörligt virrvarr korsade hvarandra, gått in i
hans själ Adelalde Charlotte betackades och fru mamma
skrupen-sade upp sin dotter, att hon, då en så välkommen främmande var
närvarande, utvalde en af sina simplaste arier, som han troligen
hört hundrade gånger förut
Det var sannt, men han hade hört den sjungas af Jenny Lind
och fru Gelhaar, och han kunde således försäkra, att han aldrig
hört den så sjungas, som nu af mamsell Ädelaide Charlotte.
Derefter spelade flickorna ett å quatre mains, der lilla Euphrosyne kom
af sig i basen och fick knuffar af sin syster och moraler af mamma.
Få detta sättet gick det hela qvällen.
Supén var färdig, man satte sig, herrarne disputerade om huru
korten suttit och huru de bort sitta, emellanåt afbrutne af någon
artighet, som hofpredikanten Krypén riktade till damerna eller till
professorn för hans charmanta skrifter, af hvilka han sade sig läst
flere, «med mycket nöje och bifall».
Måltiden blef ändtligen slut; herrarne skulle sluta af spelet
och Ehmfried gick, åtföljd af hela sällskapets artigheter.
Nar han kom ner på gatan, drog han djupt efter gradan och
såg upp till den glindrande våningen. Den föreföll honom så
ensam och öfvergifven; ty det bodde ingen ungdomskraft derinne; de
unga der funnos hade man spalierat, man hade spetat upp den rika
kronan på en ställning, der hvarje qvist vantrifdes och fållde sina lof.
Det enda man kan säga om en espalier eller ett bam, som i otid
blifvit intvingadt i konveniensens former, är att i begge fallen det har
fordrats mycken möda för att få dem — så platta och så saftlösa,
Det var en ledsam upptäcktsresa han gjorde, den hederlige
professorn, men det var hans egen skull. Hade han sett verlden
sådan den är och ej blott sådan den skulle vara, hade han ej funnit
sig bedragen i sin väntan; men han hade studerat menniskorna
som man studerar böcker, han hade aldrig gjort sig besvär att se
efter tryckfelen, ty han läste ändå alltid rätt, hum rasande det
också var tryckt; var en hel mening eller ett ord öfverhoppadt,
läste han ändå rätt, ty han fann genast hvad der borde hafva stått
Vi enfaldige, som lefva ibland folk, veta bättre än en sådan lärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
