Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försäkrade att de haft en oändligt intressant afton, hvar och en
påstod att det varit serdeles animeradt; men alla återvände med
glädje hem till sitt för att sofva ofvanpå alla nöjets strapatser. Så
gjorde äfven baron Liljemark af Östraby.
En tid hade förgått, hvarje dag hade Julie f&tt underrättelse
att den öfverkörda gossen blef bättre och bättre. Hon lät göra
kläder åt honom, som skickades till honom på sjukhuset
En väcker dag kommer Lucie, frökens kammarjungfru, in,
ledande en gosse vid handen; 1 det var den Hlla protegéen, söm på
ett så besynnerligt sätt hade gjort sin första uppvaktning och som
börjat med att drifva sin beskyddarinna ut på gatan.
Det var en skon gosse af omkring tio års ålder. Sjukdomen
hade gjort hans ansigte blekt, men de stora blå ögonen, ur hvilka
sjelfva ärligheten blickade, det lockiga håret, som i lediga ringlar
flöt omkring hans hufvud, den lilla röda munnen med sina hvita
tandrader, allt gaf gossen ett behagligt och intagande utseende.
Gossen stod förlägen midt framför en stor trymå och tummade
på den lilla gröna kasketten han fätt; han vågade ej se upp, ty
då såg han antingen sin egen förläg&a figur eller frökens, som lik
en högre uppenbarelse stod framför honom. Julie å sin sida kände
att hon rodnade; det var en tanke på den okände, som
genomilade henne.
Ändtligen bröt hon tystnaden och frågade: «är du frisk, min
lilla gosse, är du nu alldeles bra?»
ffJa, hennes nåd», sade gossen och såg upp.
«Du har väl plågats mycket», fortfor fröken och betraktade
det djupa ärret i gossens panna; «du har väl plågats mycket, min
stackars gosse?»
Gossen smålog. «Det gick snart öfver, hennes nåd; en sådan
rispa är ej så plågsam.» Hans min tillkännagaf likväl, att han ej
sade sannt; men en instinktartad känsla ingaf honom att för den
unga flicka, som stod der så upprörd, göra sin skada så\ liten som
möjligt Julie märkte det. Detta drag af grannlagenhet och
skonsamhet gjorde henne gossen ännu kärare än förut
«Hvad heter din far?» frågade flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
