Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen såg ned framför sig, men slutligen sade han: «Jag har
ingen far.»
"Stackars barn, således faderlös — men din mor?»
«Jag har ingen mor», svarftde gossen; «ack, hennes nåd, jag
har hvarken far eller mor.» Gossen fästade vid dessa ord en
bedjande blick på den unga flickan; denna blick sade: blif min far
och min mor, jag saknar allt! Dessa ord, så enkla, så vanliga —
ty hum många finnas ej utan både far och mor — grepo dock Julie
djupt i själen. Äfven hon var utan far och mor, utkastad i en
verld, der hon ej kände sig hemmastadd; det var en glittrande
verld full af gyckel, och hon var uppfostrad på landet; bland
skogen och ängarae trifdes hon bäst.
«Utan far och mor», upprepade hon derföre sakta vid sig sjelf.
Hela skilnaden mellan henne och gossen var, att hon satt inuti
vagnen, då han kom under hästarne. Fader- och moderlösa voro
de begge.
«Hvad heter du, min gosse?» frågade Julie slutligen,
«Gustaf, hennes nåd.»
«Säg fröken», rättade kammarjungfrun.
«Fröken», sade gossen och rodnade åt sin opassande titel.
«Nå, Gustaf, vill du vara hos mig och bli min betjentgosse?»
«Gud välsigne fröken för det ordet», ropade gossen och ryckte
hennes hand till sig och kysste den — «ja, det vill jag; jag skall
vara snäll jag.»
«Det är högst remarkabelt», sade några veckor derefter en
söndagsmiddag gamle baron till sin niéce, «att din protegé, den
der Ulla gossen, är en läsare.»
«Huru då, min onkel P»
«Åh jo, han springer hvarenda söndag i kyrkan och ej blott
här i Jakob. Östergren har sett honom i Maria och i Adolf
Fredrik, jag begriper icke hans kyrkospringning; det der är en ovana
att på det sättet gå i Guds hus — allting har sin tid, och vår
Herre kan inte vara serdeles road af de der beständiga visiterna —
han som en annan, ha ha ha! — du bör säga gossen det — men
inga psalmer i mitt hus; det låter så begrafningslikt, och, Gud ske
lof, ännu har jag helsan och kan förtära hvilken mat som helst,
fast jag börjat märka att jag ej sofver godt när jag ätit hummer-
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
