Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt bota baron, hvilken nu var illa sjuk och icke en gäng hade
aptit för den minsta kramsfogel.
Gardinerna voro nedsläppta i hans rum, det var dunkelt
der-inne, fastän solen sken klart utanför och dess gyllene skifva
glittrade genom gardinsduken. Det gamla kinesiska slaguret, som
hörde till baronens lösa fideikommiss, knäppte helt trankilt i sin
vrå, fastan hvarje knäppning flyttade den gamla fideikommissarien
närmare grafven.
Den gamle mannen låg i sin rika sparlakanssäng och beredde
sig på döden. En liten cupid, som på sitt pilkoger uppehöll
om-hänget, blickade skälmaktigt ned på gubben, under hans sista
kamp. Hjertner, klädd i presterlig drägt, stod bredvid sängen och
Julie låg på knä vid sängfötterna. Den gamle hade nyss annammat
sakramentet och låg der med händerna knäppta öfver bröstet och
stafvade efter den bön, presten läste för honom. Nu var den
heliga akten slut, och baronen böljade att ordna något om sitt hus.
«Bäcker lösöret öfver skulderna, år resten ditt», sade han till
Julie; — «och ni, herr Hjertner, som bistått mig i denna stunden,
får repeterurét der — går på rubiner — sju styoken, tror jag,
dragés opp hvarannan dag — har tillhört salig excellensen. —
Apropos, tror ni att jag blir salig, herr Hjertner — har aldrig ondt
gjort — hvad tror ni, herr Hjertner?»
«Jag hoppas», sade presten allvarsamt, «jag hoppas på Guds
nåd, och det bör ni äfven göra, om ni nalkats honom med ånger*
fullt och förkrossadt hjerta, såsom det höfves en sann kristen, den
der intet har att berömma sig af.»
<rJaha, jaha — ni har rätt — nog vill jag alltid. Julie lilla,
se efter om Axel är derute och låt honom komma in, jag vill tala
med honom ,— ni kunna gå ut, du Julie och herr Hjertner.»
Kammarherren Axel Liljemark till Björkvik smög sig lätt på
tå in i den gamles rum och bort till sjuksängen.
»Välkommen, Axel», sade denne, «nu bli egendomarne dina;
jag vill blott bedja dig att vara beskedlig mot folket och mot
Pan, min gamle dogg, som står vid hundkojan — han skall ha
mat till döddagar — får icke slippa lös, han jagar får — så skall
du göra mig den tjensten och uppvakta deras majestäter och tacka
dem för företedd nåd — hå, det kosta» på — ja, tacka du vackert
och ursäkta så godt du kan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
