Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett litet blomstrande flicka&sigte, som tillhörde en person, som
satt baklänges i vagnen, lutade sig åt begge sidor och lät ett par
qvicka ögon irra omkring bland byggningame. — <d>et der är
gubbhuset», B$de prosten; »der bo gamla, borgare, Ingeborg, och
det der är en högvakt — .se, detta här, nedanför backen, är
Jern-vågen, och au komma vi till Skeppsbron — kör sakta, Ola, så att
vi ej fara förbi numro 24.»
Snart voro de framme och inträdde i grosshandlaren Noidéns
eleganta våning. «Se här, Gwtafva», sade prosten, «är nu mamma
välbehållen i tre pelsar och sju shawlar efter vanligheten, ech här
är Ingeborgs hvar är Nordén?» — «Han är hos baron Axel
Liljemark», svarade Gustafva; »välkomna, mina föräldrar!»
När de trädde in, presenterades barnen; alla slöto sig kring
mormor, Bom måste taga det ena efter det andra i knäet »Det
är ändå roligt att få se de små barnen; gif mig en kyss du, Anton,
och du, lilla Leontine — och kom du också, du lilla minsta, du
lilla Fredrika.»
Nordén kom hem. Nu voro alla församlade kring ett trefligt
thébord; man glammade och skrattade. «Men», afbröt prosten på
en gång det raantra samtalet, »har du affärer ned baron Axel P»
«Både ja och nej, min far», sade Nordén :— »det är synd om
honom; han är nästan alldeles ruinerad, och man vill nu lägga
seqvester på inkomsterna af hans fideikomisser.»
«Men, min Gud, hur har det tillgått P» frågade svärmodren.
«Spel, mamma lilla; slarf och spel och en slösaktig hustru ha
förstört honom; jag kunde ej hjelpa honom.»
«Ja, men det måste du ändå, käre Gustaf», sade prosten och
lade pipan ifrån sig.
»Akta dig, Hjertner, det kommer tobaksaska på sofföfverdraget.»
«Jasa, jaså — du måste hjelpa den stackars baronen.»
«Det är svårt», inföll Gustaf och skakade på hufvudet
»Jo, ser du», sade prosten, «han var min hufvudfiende
fordomdags, och sade alltid att han mådde illa då han kom in i ett rum
der en skolfux vistades, liksom somliga ej kunna tåla att vara i
rum tillsammans med en katt — då var han rik och jag fattig;
men nu kan jag bedja för honom, och det gör jag; hjelp honom
om du kan.»
»Du är således hämdgirig», sade prostinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
