Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«År du rasande, Gösta», sade Sebedeus, «är du befängd? det,
just det jag vill undvika. Nej, något annat»
«Jaha; men — jaså nu vet jag — vill du, så gå vi på jagt»,
svarade Gösta.
«Charmant», ropade Sebedeus; ajag vill bli en Meleagris och
lägga ett skjutet djur för min skönas fötter; ja, jag vill bli en
svensk Meleagris.»
«Om jag», sade Gösta, «påminner mig rätt, så betyder
Meleagris —»
«Jaha, jag vet», inföll Sebedeus; «det vet jag sjelf. Det var
nemligen en stor jägare i fordna dagar hos de Romare, som vår
ftiformator sade —»
«Åh nej då», rättade Gösta; «tyst nu, om jag påminner mig
rätt, betyder Meleagris detsamma som kalkon; den der jägaren
hette Meleager.»
«Jaha, det går på ett ut», svarade Sebedeus, något flat öfver
misstaget; ajag har aldrig lagt mig på latin och sådant der
pedanteri. Jag eger, Gudskelof, icke en enda bok utom Yictor Hugos
Notre Dame i hela mitt våld. Den förtjensten har jag åtminstone,
att jag ej kastar ut penningar på sådant skräp.»
«Men kan du skjuta?» frågade Gösta, som var civil karl och
nyligen inskrifven i konungens kansli, då deremot Sebedeus var
kammarjunkare och härold vid kongl. maj:ts orden.
«Skjuta? åh ja, så der temligen. • Men Ålund är rätt snäll, aå
han knäpper nog — hvad kalla jägare harar nu igen? Hm! hm! —
jösse; ja, jösse, det är en jägarterm. Man lär sig ej mycket
sådant, då man är född och uppfödd på Drottninggatan.»
Då detta lilla samtal föreföll, hade två år förflutit, sedan
Gustaf och Clara möttes vid Helgonfallet. Ännu hade icke minnet
af den hulda flickan blifvit utplånadt ur ynglingens hjerta, och i
Claras stod ännu alltid lika klar bilden af hennes ungdomsälskling.
Men tiderna hade ändrat sig och den gamle öfversten hade utsett
en »passande» brudgum åt sin dotter. Denne var baron Sebedeus
Gyllenpatron, en för sin börd och sin förmögenhet ganska lofvande
ung man, fastän Skaparen ej gifvit honom mycket af personliga
företräden.
Claras far var bördsstolt och modren fåfäng. Begge tvingade
väl icke, nej, Gud bevars, men plågade, småpinade den arma fltakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
