Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clara bröt och gaf honom tigande en vild pensée, en viola
tricolor, som stod vaggande p& branten. Solen sjönk ned bakom
skogen.
«Farväl, Gustaf», hviskade hon och tryckte en kyss på sin
barndomsväns lappar. «Farväl, så länge strömmen här rinner sin
gamla bana, är jag din, farväl!»
Flickan skyndade liksom bevingad derifrån, och först sent
lemnade Gustaf med dröjande steg det kära stället
3. Jagten.
•Parole d’honneur, Gösta», sade unga baron Sebedeus Gyllen1
patron till sin bror, ,«blir inte detta eviga kurtiserandet i söta fars
och mors närvaro högst fatigant Clara eller Clarisse är också
retirée utaf sig, det är den der bondlandsseden, och man får knappt
ja och nej till svar. Det är, parole d honneur, inte lätt att
enta-mera ett samtal med en sådan flicka. Med Stockholmsflickorna
har man. mindre embarras; man må börja ett samtal aldrig så
dumt, ja, utan att egentligen veta hyad man skall tala om,
det hjelper flickan sjelf. Hur hon utvecklar de der idéerna, så
händer det verkligen ofta, att man slutligen sagt något snillrikt,
utan att veta deraf, och på det sättet är det förb—t lätt att vara
intressant. Men här — jag börjar och jag slutar; fröken Clarisse
är, parole d’honneur, som en sluten bok, och jag har ensam hela
besväret med konversationen. Hvad skola vi hitta på att roa oss
med, tills jag och Clarisse skola läsas ihop? Ha! ha! ha! det är
ändå kuriöst, att presten skall stå och läsa så der vackert och
kalla mig för du i brudvigseln.»
Yid slutet af denna betraktelse reste sig den talande, som, i
parenthes sagdt, just nu vaknat ur en middagslur, upp ur soffan
och bötjade vanka kring golfvet, beqvämligt insvept i sin nattrock.
Det var en ung man, som ej utmärkte sig genom annat än ett par
ljusblå matta ögon, ett ovanligt blekt ansigte med slappa drag och
ett par hvitgula väldiga polissonger, som öfvertäckte halfva kinden.
•Nå, hvad säger du, Gösta, här är förbannadt tråkigt», åter*
tog baron.
Gösta sträckte sig på en annan soffa och svarade gäspande:
«spel& med gubben.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
