Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ave Maria med munkstil och härledde sig troligen från något
klosterrån, hvartill någon af slottets anherrar gjort sig skyldig
under reformationen. Denna klocka hängde deruppe ännu i min
barndom. Den begagnades aldrig, ty ingen klocksträng ledde
ditupp; men sagan förmälde, att den af sig sjelf ringde om natten,
då någon stor olycka skulle hända inom familjen. Vidare berättade
man, att flere af slottets egare, hvilka ej älskade denna
olycksbådande klockringning, beslutat nedtaga den och smälta den åldrige
spåmannen; men då man uppskickat folk på taket i detta
ändamål, hade alltid en man blifvit af osynlig makt nedstörtad, och
derföre vågade ingen göra försöket. Klockan hängde således qvar
och betraktades med en hemsk fruktan af det omkringboende
landtfolkei
Sjelfva mäster Petrus kunde ej slita sig lös från denna
folktro. Han hade tvertom antecknat alla de gånger, han hört de
döfva klämtslagen, och bifogat en underrättelse om hvilken olycka,
som straxt derpå eller i samma stund drabbat familjen. An hade
en eller annan dött, eller hade åskan slagit ned i någon af
familjens egendomar, eller hade någon familjmedlem kommit i onåd på
högre ort och måst lemna hofvet; en olycka som icke var den
minsta, men likväl den sällsyntaste.
Då mäster Petrus om aftname gjorde sina observationer öfver
väderleken och kom att kasta blicken åt det håll, der slottet var
beläget, och blef varse den gamla klockan, som, tigande liksom
det outgrundliga ödet, hängde deruppe, med sin orörliga jerntunga
i det vida gapet, rynkade den gamle alltid ögonbrynen och vände
sig bort. Den, som då observerade hans anletspel, såg liksom ett
drag af smärta breda sig öfver hans ansigte, och han suckade.
Detta var något, som ej kunde annat än väcka uppmärksamhet
hos oss barn, Hans fromma, glada blick förändrades så plötsligen.
Barn äro säkra fysionomister; de se bättre än andra själens spel
innanför anletsdragen och göra deröfver sina små slutsatser. Så
hade vi beräknat, att mäster Petrus var rädd for klockan, att han
fruktade plötsligen fä se dess tunga röra sig och få höra henne
ringa, satt i rörelse af osynliga händer.
Vi voro sjelfve rädda att så skulle ske och kunde ej utan ett
slags bäfvan se ditupp, der klockan hängde. Men vi misstogo oss.
Mäster Petrus hade andra orsaker till smärta, då han såg ditupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
