Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hade de suttit länge, försjunkna i minnet af det förflutna,
då de väcktes ur sina drömmar af ett glädtigt: god afton. Mäster
Petrus sprang upp och bugade sig djupt, men Johannes smålog
och räckte förtroligt sin hand till den ankommande och sade:
«God afton! goda Johanna.»
«Hvad tänker du på?» inföll fadren; «det är dottren till vårt
nådiga herrskap; det är fröken Johanna.»
«Inte så», sade flickan och fattade sonens framräckta hand;
•inte så, mäster Petrus. Johannes känner igen mig sedan fordom,
då vi lekte tillsammans: deri gör han rätt.»
«Förlåt!» stammade Johannes, förlägen att hafva misstagit sig
om tidens förändring; «förlåt, fröken, jag kom i detta ögonblick
endast ihåg min fordna lekkamrat, och ej —»
«Och ej», fortsatte flickan leende, «att jag blifvit en stor
flicka och ni en fullväxt herre, med löskrage, i stället för den
korta skjortkragen, som förr låg utbredd på edra axlar och som
klädde er så bra; ni har verkligen vuxit ifrån er, kära Johannes.»
<<Jag kan», yttrade Johannes och fästade sina blickar på den
täcka blomstrande flickan, «ej säga detsamma om er, min fröken.»
«Jag ber om förlåtelse», tilläde mäster Petrus, «å min sons
vägnar; han har den der Upsalatakten uti sig och är fri och
raljant af sig; men det går väl bort. Han menar icke illa dermed,
nådiga fröken.»
Flickan smålog åt den goda gubbens ursäkter och bröt, utan
att säga ett ord, en ros, som blommade på den goda modrens
graf, och räckte till Johannes, sägande: «Låt ej skrämma er af
frökentitlen, min bäste magister. Johanna är gudnås lika barnslig
som förr och har, dessvärre, icke nog vördnad för de lärde; men
det kommer sig deraf, att jag i all evighet blir ett barn.»
De skiljdes nu åt, men i den eldige ynglingens själ hade
Johannas bild ånyo insmugit sig och nu mera outplånligt.
Vid åsynen af hans fordna lekkamrat hade hela hans barndoms
kärlek för det sköna barnet återvaknat, och han beslöt att lemna
hemmet innan hans hjerta ännu öfverväldigat hans hufvud. Men
försynen hade annorlunda beslutat. Egaren af slottet, baron
Kron-svärd, behöfde en informator för sin son och valde magister
Johannes dertill. Denne insåg val de för honom farliga följderna af
en sådan befattning och arbetade emot allt hvad han förmådde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
