Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således Sr bjuden på alkt konserter, Bpektakler, balletter och målnings*
expositioner. Det är vU något tröttande ibland, att beständigt se
och höra förträffligheter och till slut få lof att beskrifva sina kan»
slor; men, som sagdt är, jag gör det för äran och för att bilda
den allmänna smaken, som utan mina konstkritiker skulle återfalla
i barbari.
För omkring tre månader sedan fick jag mig tillsändt ett
litet ytterst gentilt kort (stålsticks-gravyr) med påskrift: crSoirée
Musicale» och undertecknadt med det i hela Europa celebra nam*
net Finaquinto, hvars stråke förtjusat hela nationer och, hvad som
ändå är mera, vunnit bifall hos en mängd hertigar, arfstorhertigar,
kurfurstar och prinsar, med gemåler och kammarherrar inberäknade»
Det var naturligt» att jag visste min skyldighet att beundra man*
nen, att bli förtjust och upplyft så snart han strök första taget på
den ryktbara trämachinen, i hvilken en hel verld af snille, af val*
lust och förtjusning låg gömd för honom, som med mäktig hand
kunde framtrolla den. Den utsatta aftonen kom och jag gick upp
på Stora Börssalen, hängde min «Semper Idem» på klädhängaren
och gick in. Jag hade tagit min kritiska min på mig, ett
högtidligt allvar hvilade öfver mina plastiska drag; jag skulle nemligen
ej hafva utseende af någon prsedilektion för herr Pinaquinto. Jag
var rättvisan sjelf, den kritiske Cato, som heldre genomstack
1yep-tat med min egen penna, än förrådde konstens herrliga land åt en
nsurperad makt
Snart nog böljade konserten med en uvertyr, men som den
spelades af det kongl, kapellet» hörde jag knappt på den. Jag
behöfde nemligen icke göra afseende på dessa stackars herrar, som dra
lasset hela året om och beständigt stå under min kritiska aga; jag
borde nu ensamt fatita min uppmärksamhet vid en af den
musikaliska smakens högborne, som då och då kringresa för att förädla
racen. Efter uvertyren framträdde herr Pinaquinto. Som öfrigt
är, möttes han straxt af stormande applådissemanger. Det var en
billig gärd åt hans europeiska ryktbarhet och item ett bevis, att vi
har uppe i Norden följa med vår tid, eller, om vi ock blifva en
smula efter, förstå taga skadan igen med både händer och fötter.
Herr Pinaquinto spelade nu en solo af egen komposition,
variationer på motivet: «Snipp, mapp, anorum; hej bassalorum!» Han
hade knappt slutat, förr än en handklappning och stampning, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
