Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjusning af den mest kannibaliska natur uppstod. Ändtligen
ropade den musikaliska publiken: da capo! da capol och herr
Pinaquinto lät åter höra sin stråke. (Stråken ger väl sjelf ingen
ton; men man brukar i alla sköna konster pars pro toto, emedan
man eljest beständigt nödgades tugga om samma ord.) Jag
förbigår med tystnad alla öfriga stycken, liksom exekutionen, emedan
jag framdeles vidare skall derom orda. Nog af, den musikaliska
verlden var «beru*ad af tonernas makt»; hvarenda kongL sekreterare
försäkrade, att herr Pinaquinto var den ende i sitt slag, och två
kammarjunkare försäkrade mig, att herrar Berwald och Nagel, salig
Westerdahl icke förglömmandes, ej dugde ett halföre mot herr
Pinaquinto, «som är född i Bologna», sade den ene, «precist i
samma hus, der jag under min Italienska resa logerade».
När jag gick hem öfver Norrbro, hörde jag folket framom
och bakom mig sorla öfver sin förtjusning — hela Stockholm var
i hänryckning.
Allt derföre uppträdde jag andra dagen i en tidning med
följande konstkritik:
»Gårdagens afton gaf hufvudstadens publik en konstnjutning,
som vi utan tvekan kunna försäkra var den största och kanske
enda på många decennier. Herr Pinaquintos stråke, som i hela
Europa låtit höra sig och öfver allt uppväckt en sann förtjusning
och den mest odelade beundran, hade äfven på vår musikaliska
publik samma förtrollande verkan, och talrika stormande
applådis-semanger och flera da capo mötte den frejdade konstnären efter
hvaije nummer, som han än med lekande humor, än med ett
högtidligt allvar lockade ur instrumentet Yi måste erkänna, att vi i
synnerhet fastade oss vid herr Pinaquintos egen komposition: Snipp,
snapp, snorum; hej bassalorum. Detta herrliga stycke sätter herr
P. i bredd med, om ej öfver, de fleste andra kompositörer, och
sjelfva exekutionen hade ett lif, en verve, en vitesse, en sanning
och gedigenhet i föredraget, att den öfverträfifade hvarje aning om
hvad som kunde åstadkommas på instrumentet»
«Vi kunna aldrig glömma detta jollrande, glädtiga föredrag,
som stämplade Snipp, Snapp, Snorum. Detta var en förtjusande
kaskad af herrliga harmonier, som störtade ur strängarna under
konstnärens hand, skalkaktiga genier, som leende kringfladdrade i
en sommarsky, böjde och sänkte sig och doppade sina snöhvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
