Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thema.
Jordens gudar, all er lyéka
Ar ett stoft, ett glittergrus;
Fattigdomen vid sin krycka
Lemnar lätt sitt trånga hus.
Movitz g&r till nästa krogen,
Borgar der fornöjd ett krus;
Tar ett rus, tapper och trogen,
Somnar vid ett sexors ljus.
Om läsaren behagar påminna sig, så är denna vers af
Bellman; men Bellman är en klassisk författare, och mina anspråkslösa
variationer äro att betrakta blott som en sorts exegetik öfver
Fredmans epistlar.
1 Variationen.
Hvar och en är herre öfver sin stackare — se der hvarföre
det finnes så många, som äro jordens gudar. Jag, för min del,
ansåg i min ungdom patron på Flåhult för en af jordens gudar.
Han var den förnämste i vår församling, hade egen bänk i
sockenkyrkan, åkte i sufflett om sommaren och i rack om vintern, drack
punsch och spelade kort med främmande från - staden, hade byggt
ett stort tröskverk och hade en nittio kannors panna; det var ej
underligt, att han då var en af jordens gudar i vår församling.
Jag fann mig verkligen smickrad, när patron behagade taga min
salig far, komministern, i hand och tacka för »vacker predikan»; jag
tyckte liksom en ärans glans breda sig öfver hela min familj i rätt
nedstigande led. Och då patron en gång yttrade om mig, att jag
var en snäll och beläst gosse, smickrade det mig så myckel att jag
ej sof den natten; jag visste ej då, att min gud ej sjelf var någon
läskarl och i skrifning ej befattade sig med mer än sitt namn.
Jag var då ett barn, det är sant, men jag har blifvit äldre
Bedan, naturligtvis; jag har ömsat gudar allt emellanåt, men åter
alltid funnit att de der jordiska gudarne äro svaga käril; hvad gör
det? Något måste jag dock anse för stort, för ädelt, för godt;
må vara, att jag ofta bedragit mig; det har likväl varit ett
behagligt sjelfbedrägeri
Patron på Flåhult var således en slags gudomlighet: jag trodde
att han var den lyckligaste menniska på jorden; jag bedrog mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
