Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera förmåga, än som kommit på hennes sons lott, att
vederbörligen göra heder åt hela denna kokta och stekta välmening.
Emellertid satte man sig. Sjelfva komministern, som eljest
visst icke var raillant af sig, kunde ej underlåta att skratta och
säga några roliga ord om «mor», som gjort sig så öfvermåttan
mycket besvär; — och Berndt, som i andanom förskräcktes för
den matkurs, han skulle genomgå, sade: «söta mamma, hvem i
Guds namn skall ha allt detta P»
«Jo, du, Berndt lille, du skall äta dig riktigt mätt, min gosse.
Gud vet hvar du härnäst Är mat; se så, tag för digl — jag vet
att du tycker om det här.» Den goda modren hade också
verkligen med fin takt, och på grund af mångåriga studier öfver hvars
och ens smak, råkat på idel favoriträtter. Ack, hvad det gladde
henne, då hon såg sin raske gosse ta för sig af rätterna; han
gjorde det for att glädja henne — och hon ’hade lagat till allt
för att glädja honom.
aÄt litet mer, Berndt!»
«Nej, söta mamma.»
«Åh jo, en liten smula till, min gosse! Herre Gud, du
kanske aldrig mera spisar vid dina gamla föräldrars bord, — kanske
aldrig sitta vi mera så här tillsammans.»
Berndt teg, men tog åter en portion, ett svårt prof; ty det
kan ofta vara lättare att offra lifvet för dem man älskar, än att
for deras skull äta mera än man vill.
«Se så, drick nu litet vin oppe på», sade gumman och tog
fram en half vinbutelj ur skänken; «vi ha ej mera, min gosse, men
det räcker nog till ett glas åt oss hvar.»
«Låt oss först komma opp ifrån bordet», sade komministern,
ooh alla, vanda att lyda «far», stego opp och knäppte samman
händerna. Det var längesedan barnen läste bordsböner högt; men
Berndt, som skulle ut i verlden, tyckte att han åter var samma
barn som förr ooh läste med hög och klar röst en tacksägelse till
Honom, som ger oss hvad vi behöfva. När han slutat den enkla
bönen, glänste hans och de andres Ögon af tårar, så djupt hade
denna idé gripit dem. «Tack, mamma, för maten», sade han och
kysste sin mor på handen.
«Gud välsigne dig, min egen gosse», sade modren och
klappade honom och smekte honom, som om han varit ett litet barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
