- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
13

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

«Gud välsigne digl Var snäll och beskedlig och lydig — lydig
mot Gud», tilläde hon, när hon påminde sig att föräldrav&rden var
slut — «Gud vet, när vi åter träffas; ack, tänk på oss!»

«Nu är det väl min tur», sade gubben och fattade ett glas.
«Hör på, mn gosse, och du, mor! Vi skola dricka ett glas. Din
mor sade» fortfor han, «Gud vet om du någonsin mera spisar vid
dina föräldrars bord.» Kom ihåg, då du sitter vid rikemans bord,
att vi äfven med mindre kunna vara lycklige, och låt ej eländet
svälta tio steg ifrån ditt bord, då det svigtar af rätter! Lef för
alla, infor alla, men ej blott for dig sjelf! Se så, min gosse, tag
dig fram i verlden, och går det illa, så fall dock som en redlig
man — då, men ej eljest, får du träffa dina föräldrar. — Gud
välsigne dig!»

Efter detta enda glas var den lilla familjen tyst länge. Man
talar om att skålar drickas med hjertlighet och kärlek — .så var
det här — men det kändes för djupt och derföre voro talen så
enkla och sanna, tacksägelsen blott ett stumt, långt famntag.

Bittida andra morgonen stod vagnen förspänd. Berndt gick
opp på kyrkogården och tecknade en vue af prestgården och en
liten utsigt af sin systers graf mellan träden, och snart var han
åter hos de sina. Alla voro allvarliga och dystra, men ingen fallde
en tår, då vagnen körde fram och Berndt helt tvert, utan att yttra
mera än »farväl I» slöt sina föräldrar och Qyskon i sina armar.

«Farväl, farväl!» hördes från alla håll; en gosse vid grinden
bugade sig djupt, när vagnen for, och snart hörde man blott
bullret då den bortrullade.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free