Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tiggarefamilj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båttre, men dåligt sällskap och hårdhet och brist — och ändtligen
att jag behöfver så litet, bara några supar, för att vara glad — gör
att jag blifvit en stackare; den, som har något, behöfver ännu
mera, och han sträfvar och sträfvar, och emellertid blir han en
flitig menniska; men så är det ej med oss — vi ha intet, och huru
vi sträfva, få vi intet, och det lilla, vi få, är för litet att sätta
oss på fötter — och så förstöra vi det och lefva blott för dagen.
Ser du, lilltulta, den, som ligger på ryggen och når en matbit
huru usel som helst utan att stiga opp, han faller aldrig på den
tanken att resa sig; men den, som står och ser att fhikten hänger
ännu högre, han klättrar också ditopp. Ja, det är en förbannelse
att ha intet att sträfva efter. — Hon somnar, lilltultan: det gör
hon rätt uti», återtog han, efter några ögonblicks tystnad. «Hör,
mor, är du ond på migP»
«Nej, Glans, jag är inte ond på dig», svarade modren.
"Ja* j*> jag fr aUt orimlig ibland, mor, men det är sådant,
mitt humör, för si, när de förarga mig derborta hos patron, så
biter jag ihop tänderna och tiger som ett godt barn, men det
kokar inuti mig likväl, och sedan, när jag kommer, hem, så behöfs
det inte mer än en liten puff, så hoppar korken ur dricksbuteljen
och det fräser öfver — för si, mor, det har kommit jäst i förut.
Du är således inte ondP»
•Åh nej, Gudbevars, bara du ger mig litet till kläder.»
«Ja, vasserra, och så skola vi lefva som englar i paradis. —
Kom, luta dig hit på min axel, det var längesedan vi sutto så
här, men så var det, min själ, också längesedan jag hade tre tusen
riksdaler i kikaren. Du må tro, patron var så «mör i mun», då
han kom och läste opp brefvet från kyrkherrn om mosters arf.
«Hm, Glans blir rik, han, en rik man», sade han, ccefter sitt stånd,
förstår han», sade han, «nu skall han bara akta sig att supa opp
det han har fått.» Det låter just galant att höra en sådan
mäskpatron tala om nykterheten, — jag undrar just hur fan han skulle
samla pengar, om ej jag och andra fattiga stackare söpe ut hans
bränvin; men vackra tal får man höra och predikningar om hur
syndigt det är att supa och skadligt för helsan sedan — och så
skall man under tiden stå och hänga näsan öfver klarpannan och
bereda förderfvet. Ha, ha, ha, man kan både skratta och gråta
— så oskyldigt och ädelt det bättre folket gör sig; beständigt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
