Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Far och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag har gjort, och nu står han der och slår mig i näsan att
hans mor också var bara prestdotter, och så kommer han fram
och antyder, att det skulle vara adligt högmod Bom gjorde mig
så sträng, liksom han ej på sina fem fingrar visste att jag ej är
högmodig mera än ett barn; och så står jag och försäger mig,
oeh strax så lägger han fasta på dumheterna och infattar dem
riktigt å jour, som det vore juveler. Pojken har dock egentligen
rätt, fliokan är rätt hygglig, och vore jag fanrik, så vete Gud
hur det gick «— hm, — men det är oförskämdt att han skall
gifta sig, och jag sedan gå här som ett inventarium, eller också
han med hustru och barn. Hade jag någonstädes att göra af dem
— hm — det skall ej bli af.»
Så resonnerade öfversten. Men midt öfver sjön i flickornas
kammare suto de bägge systrarna inbegripna i ett vigtigt samtal.
«Det är således afgjordt, lilla Stefanie, du rodnade när jag frågade
dig derom», sade Augusta smekande; «ja du, Thorsten är en
hygglig karl, en rask, glad yngling, till och med i sitt sätt att vara
lik vår Berndt.»
Stefanie var tankfull. «Det är långt ifrån afgjordt, och nu
som bäst berättar han allt för sin far; det smärtar mig, ty jag
tror att gubben ej vill det.»
crAh, kära Stefanie», tilläde Augusta, ablott ni hålla af
hvar-andra, visst bifaller han slutligen, om han äfven i början skulle
vara deremot.»
aOch du tror då att jag», inföll Stefanie, «skulle vilja mot
hans vilja tränga mig in i hans slott; nej, aldrig, aldrig — med
förnedring vill jag ej köpa min lycka.»
aAlltid lika stolt — stackars Stefanie I Gud vet hvarifrån du
fått denna stolthet, som gör dig så olycklig — och du ville
således öfverge din kärlek blott derföre att en häftig gubbe ej
genast vill ta reson?»
«Ja, Augusta, jag har sagt Thorsten att detta är min
föresats, ’eller rättare, att mitt lynne är sådant. Han sade väl att
han hoppades; men jag anar att öfversten har helt andra
spekulationer med sin son, ett rikt, ett förnämt gifte, se der hvad han
önskar, — och en fattig prestdotter — jag är ingenting annat.»
«Men hans egen hustru var ju en fattig prestdotter»,
anmärkte Augusta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
