Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Far och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Ja, hvad gör det till saken? — man kan begå en
obetänksamhet sjelf, och jast derföre vilja hindra andra ifrån att begå
densamma; om man halkar då man går, ropar man vanligen till
dem som komma efter: «akta er, här är halt» — och det är
jast derföre jag fraktar den gamle.»
«Men han är ja en hederlig man», invände Augusta.
«Det gör saken så mycket värre», svarade Stefanie; ajag vill
ej vara föraktad af en menniska, som jag håller af, och derföre
skulle hans motvilja förbjuda mig att älska hans son.»
«Kommer Thorsten sedan till pappa och mamma?» frågade
Augusta nyfiket. «Jag undrar just hvad pappa skall säga, hvad
mamma säger vet jag så der temligen förut, men si pappa ät
filosofisk af sig, och filosofer och fänrikar hafva aldrig just några
sympatier.»
Under detta samtal mellan prestgårdsflickorna och under det
att öfversten ensam uppe i stora salen fortfor att brumma för sig
sjelf och öfvade sig att riktigt stålsätta sig mot fänrikens alla
försök att öfvertala honom, hade Thorsten tagit sin tillflykt till
madam Lind.
I ena flygeln bodde nemligen en sjuttioårig gumma, enka
efter trädgårdsmästare Lind, och som fordom varit amma åt
öfversten. Det var en vördnadsvärd gumma. Fordomdags var hon
kraftfull, och då hon tolf år förut mistade sin ende son och hans
hu9tru, som dogo i en gångbar feber, gret hon några dagar blott,
men återfick snart sin fordna kraft och ihärdighet; men på senare
tider hade både hennes lynne och hennes kraft sjunkit och hon
började blifva barn på nytt. Emellertid snarare ökades öfverstens
tillgifvenhet än minskades derigenom; ty nu blef det han, som
skulle vårda henne., till tack för det att hon vårdat honom, och
den gamla var honom kär: det var gumman Lind som deltagit i
alla hans barndomsfröjder och barnasorger, det var hon som lärt
honom läsa och som låtit tuppen värpa russin då han var snäll.
Allt kom öfversten ihåg, äfven de minsta detaljer, och när han
antingen var riktigt glad eller riktigt ledsen, gick han ned till
gumman Lind, for att dela med sig af glädje eller hemta tröst i
smärtan. Det var naturligt att Thorsten lika mycket var gummans
favorit som öfversten; ty den gamle ansåg sig, efter hennes nåds
död, liksom för mormor åt deu glada vildbasaren. Nu koir
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
